måndag 28 september 2015

När en mamma ska vila!

En tidig kväll efter kvällsmaten uttryckte jag en önskan om att gå och vila, fullständigt utschasad. Sagt och gjort! Jag valde att lägga mig i sonens säng i de äldsta barnens gemensamma rum (dumt kan man ju tycka så här i efterhand). Det var fint väder och barnen var ute och lekte. Perfekt! I ungefär 30 sekunder låg jag där och vilade och njöt av lugnet och ensamheten innan alla barnen (helt osannolikt - de var ju ute och lekte alldeles nyss...) stormar in i rummet. Jag ligger kvar, gör mig osynlig och låtsas som ingenting. Mellan O förstår någonstans att jag fösröker vila och hämtar till slut sin nalle Bosse. "Du ska få ha den här", säger han. "Bosse är jättebra när man ska somna". Gulligt och omtänksam, javisst! Men nu hjälper inte det så mycket när man dessutom har en femåring som klättrar runt på en med mantrat: "Mamma du sover inte mamma du sover inte mamma du sover inte mamma du sover inte... Nu har du inte somnat..."

Typ lite så...!







torsdag 24 september 2015

Det här med bilder på Instagram...

Jag blev lite full i skratt för samtidigt som jag skrev det här inlägget såg jag att Aftonbladet gjort ett inlägg/reportage på samma ämne. Håll tillgodo!

Som en del av er vet finns jag ju på Instagram under namnet @rikaulricha. När jag startade kontot förra sommaren upptäckte jag hur vansinnigt kul jag tycker att det är att fotografera och då företrädesvis sådant jag gjort själv, d.v.s. allt jag stickar och virkar (och det är ju inte så lite det). 

Ibland tar jag bilder ovanpå vårt soffbord, ibland på vårt svart-vit-rutiga hallgolv, ibland på golvet i vardagsrummet och då och då på altangolvet ute. Men det absolut bästa stället att ta bilder i det här huset är i barnens rum. Därinne är ljuset perfekt även den mest mulna dag (nåja, kanske inte riktigt men ändå...). Titt som tätt flyttar jag med mig det som skall fotograferas in dit och ofta är det där jag håller hus när jag fotograferar. Golvet därinne fungerar perfekt som grund (om man inte vill lägga ut något annat på golvet som bakgrund, det är ändå mest ljuset jag vill åt) till de flesta alster och själva rummet ser man ju inte så mycket av. 



Så här kan en Instagrambild se ut t.ex.





Men tar man ett par steg bakåt ser det ut så här...
Ja, där har ni min "fotostudio"...





lördag 19 september 2015

Växtfärgad sjal!

Vi var på en vikingamarknad i somras. Där hittade dottern S och jag finfina garner. Bl.a. ett nystan lacegarn, växtfärgat med enris och björklöv (precis sådan där växtfärgning som jag så gärna skulle vilja lära mig, ni vet). Kunde inte motstå... Garnet var jättefint och jag gillar verkligen färgen men det var svårstickat så in i norden. Det var verkligen ett ullgarn som heter duga med allt ullfett kvar (verkade det som) vilket gjorde det klistrigt och fettigt och det fastnade i fingrarna när man stickade (van och bortskämd som man är med industritillverkade garner som glider lätt mellan fingrarna). Jag märkte dock att jag vande mig ganska snart och efter ett tag gick det riktigt bra. 

Mönstret är ett Dropsmönster (161-12) men jag var tvungen att göra en annan avslutning eftersom jag starkt misstänkte att garnet inte skulle räcka. Lite av en thriller då detta var det enda garnnystanet som fanns... Ska det räcka, ska det räcka?  Jag hade en meter garn tillgodo när sjalen var avmaskad. Pjuh! Tur som en tokig! 




Jag blev lite orolig i början för det här ser ju inte så mycket ut för världen. 


Men det tog sig ganska snart!


...och den växte...


...växte...



...och växte.
























Till slut blev den klar som ni ser. Blockad och färdig att använda.
Och färger är ju alltid svårt att återge när man fotar vid olika tillfällen. Det närmaste man kommer är bilden tagen på det grå altangolvet. Ganska mustigt senapsgul. Snyggt!

Man skulle kunna ha den som gardin också.

Hej hösten!




måndag 14 september 2015

Minnen efter mamma!

Det är nu snart två och ett halvt år sedan min mamma gick bort. Det känns väldigt konstigt att saknaden är så stor men att tiden ändå gått så fort. Även om kontakten oss emellan var ganska bristfällig hennes sista år så tänker jag mycket på henne. Det finns fortfarande så mycket jag vill visa henne. Inte minst mina handarbetade alster. Jag vet hur mycket hon skulle ha uppskattat dem.

Då och då dyker det upp små saker här hemma  som sparats från min mammas barndom och det gör mig så glad när jag hittar dem. Hennes första par skor, hennes ballerinaskor hon hade som femåring, små tygpåsar hon sytt i slöjden. Få men fina saker väl värda att spara på och att minnas till. Det är svårt att tänka sig att detta är saker som hon faktiskt har haft en gång i tiden, som hon tillverkat, att min mamma har varit ett litet barn. 


De här tygpåsarna tycker jag är helt fantastiska. Så fint tyg och med sådan möda min mamma broderat på dem. Jag undrar vad hon hade i dem, vad hon använde dem till?



1947 står det broderat på den här. Då var min mamma nio år. 





Och kolla här! Min mammas ballerinaskor. Riktiga tåspetsskor och hon var bara fem år. Jag minns själv när jag var fem år och mamma tog med mig på min första balettlektion. Det blev en besvikelse vill jag lova. Det var inga tåspetsskor här inte utan typ sock-i-plast... Ni kan ju tänka er. Det blev ingen balettdansös av mig (och inte av min mamma heller för den delen).



Här är min mammas första skor. En av dem har man låtit försilvra minsann. Tjusigt! Jag minns så väl den försilvrade skon när jag var liten och den stod i bokhyllan i vardagsrummet (ni vet det där rummet som hette "vardagsrum" men som var så fint att man inte fick gå in där till vardags utan bara till fest...) Jag kunde inte låta bli att pilla lite på skon då och då men - aja baja - det fick man inte göra. Nu står den hemma hos mig så nu kan jag pilla på skon hur mycket jag vill. 



När vi rensat på vinden dök det här gamla fotot upp också. Det är ett bröllopsfoto av min mormor och morfar. De gifte sig 1931, kan ni tänka. Kolla in mormors släp. Fantastiskt vackert! För att inte tala om brudbuketten. Den var inte så liten den, inte.



Det här är också ett par av mammas gamla skor. Lite mjukare och kanske inte tänkta att gå i, vad vet jag. Söta är de i alla fall och fint att tänka på att min mamma faktiskt burit dem en gång för massor av år sedan, när hon var ett litet barn.






tisdag 8 september 2015

Jag har färgat garn!

...och det var ju skitkul! Nej, jag har inte varit överambitiös och växtfärgat garnerna, även om jag önskar att så vore. Att lära mig växtfärga står nämligen på att-lära-mig-önskelistan. Nej, de här garnerna har jag färgat med färdigköpta syrafärger köpta hos Färgkraft. I smyg har jag alltid tyckt att det där med "färdiga" färger har varit lite fusk, inte tillräckligt mycket sport. Växtfärgning har ändå smällt lite högre - har jag lite högfärdigt tyckt men nu har jag testat "fuskfärgning" (vilket inte alls är så fuskigt) och det var ju jättekul. 

Jag köpte ett startpaket med grundfärgerna rött, gult och blått. Sedan kan man ju blanda lite hur-som-helst (nåja, lite koll får man ju ha). Jag gick faktiskt efter en färgblandningskarta och började att färga garnet i mitten på bild. I efterbadet fanns det kvar en hel del färg och i det färgade jag det ljusare garnet. Läckert! Till sist provade jag att flamfärga med grönt och rostrött och resultatet blev minst sagt spännande. Vansinnigt roligt! Till flamfärgningen använde jag lite mindre vatten i grytan och hällde/stänkte i färgerna lite hipp som happ och så fick det ligga ifred och "puttra" i tjugo minuter. 

Nu har jag bara ett litet delikat problem kvar - vad gör man med tre garnnystan i olika färger som vardera väger 1 hg...? Jag menar, vart och ett för sig räcker inte så långt. 



 
Den här bilden hamnade ute i kanten och det går inte att få den centrerad. Det struntar jag i! Jag ids inte fixa till det för om jag försöker kommer hela inlägget troligtvis att försvinna (datorer gillar inte mig...). Så det får vara som det är :-)


Ser ni förresten uppe i högra hörnet - våra vindruvor som börjar bli mogna. I år har vi fått massor av klasar men tyvärr har de flesta fått mjöldagg. Typiskt! Nå, en och annan druva ska vi nog kunna smaka ändå.






De här två får nog bli en sjal i alla fall (inte för att jag skulle behöva en sjal till men...). En randig historia. Jag har en idé i huvudet... Den som har tålamod får se.




Vad det kan bli av det flamfärgade garnet har jag ingen aning om. En stickig mössa kanske...