fredag 26 september 2014

Filten är färdig...

...och Svartpeppar är förtjust!



Man kan vara under filten...


Man kan riva och klösa i den...



Rulla runt i den...



Men till slut finns det annat som lockar...



Sorti...



Kvar blir filten och mina träskor! 

Efter den här bildsekvensen skulle man kunna tro att filten är till katterna. I alla fall tycks Svartpeppar tro det... Men från början var den tänkt till Stora S som under vinterhalvåret gärna virar in sig i en filt i soffan på morgnarna. Mest för att det är kul att göra en men också för att slippa de fula fleece-filtarna påbörjade jag en virkad mormorsrutefilt förra hösten. Lagom till denna höst är den färdig. Dags att påbörja nästa!!! Jag har redan garnet och färgerna i huvudet :-)






söndag 21 september 2014

Strandade projekt!

Jag och garn... Eller kanske ännu bättre uttryckt - jag och projekt, garnprojekt. Jag köpte ett fint garn med tanke på att sticka en fantastisk sommarponcho. Jag påbörjade denna sommarponcho men var lat och satte aldrig ut några stickmarkörer med tanken att jag nog ser var ökningar och intagningar skall vara ändå (redan här kan man ju ana ugglor i mossen). Därtill var detta en stickning som krävde en hel del koncentration och lugn och ro men kunde jag vänta tills jag blev ensam? Nej, det hade tagit för lång tid... Alltså satte jag igång med familjen tjoandes runtomkring och lade upp i runda slängar ca 400 maskor, började sticka, stickade fel, tänkte att jag säkert kan fixa till det på något sätt, fortsatte att sticka, stickade fel igen, gav upp och lade allt åt sidan. Ponchon hamnade i fy-lådan och repades senare upp för att bli något annat (har ni läst det förut?! Det är ju inte första gången det händer...). 

Under sensommaren dök det så upp ett passande projekt (tyckte jag då...). Ni som följer bloggen vet att jag började på koftan Pergola och hängde på en s.k. KAL (knit along). Till detta passade garnet ypperligt tänkte jag men ändock med en viss tvekan. Jag var ju lite osäker på om det skulle funka med garnets och stickornas storlek och jag trodde jag hade löst det på ett fiffigt sätt ...och nä, det funkade ju inte... Den blev alldeles för stor :(

Här är nämnda Pergola...

...och här är vad det blev av den!



Tills vidare använder jag några av nystanen till mormorsrutor tillsammans med några andra färger. Kanske kan det bli en kudde.
(till slut blir det väl en tummetott...)








tisdag 16 september 2014

Lille gossen O!

Liten gosse kan. Liten gosse är stolt. Liten gosse har blivit stor. 

Den här sommaren har mellan O lärt sig att cykla. Han är sju år och ja, det har tagit sin tid. Medan storasyrran klarade av samma bedrift som blott fyraåring, har gossen O tagit det lite långsammare. Å andra sidan pratade han flerordsmeningar redan som 1,5-åring vilket fick folk runtomkring att rygga tillbaka i pur förvåning, särskilt med tanke på att han också var ganska liten till växten, vilket fick honom att se ännu yngre ut. Strax efter inskolningen på dagis berättade hans fröknar att de ätit soppa en lunch, varpå lille O (då ett år och sju månader) utbrister: "Jag äter soppa och det går långsamt". Orden och pratet fick stort utrymme hos honom och allt annat fick vänta. Han gick för övrigt inte förrän han var 15 månader gammal. Men nu, nu är han sju år och kan cykla, stoppa och starta utan hjälp och i somras cyklade vi till brevlådan tillsammans. Det låter kanske överambitiöst att ta cykeln till brevlådan men med tanke på att vi bor på landet och att brevbäraren minsann inte kommer till vår dörr med breven utan lämnar dem 1,3 km härifrån, så blev det ju en liten tur fram och tillbaka. 

När vi cyklar tillsammans, min gosse och jag, ser jag den späda nacken, det ljusa huvudet och den stora hjälmen framför mig. Den stolta lilla kroppen som så koncentrerat cyklar lite vingligt. Jag ser den lille lille gossen som börjar bli stor. Jag blir så varm i hjärtat! Samtidigt går mina tankar till att han också den här hösten börjat första klass, att han börjar bli stor. Jag tänker på ABBAS låt "Slipping through my fingers" och den första versen och mitt hjärta vill brista:

Schoolbag in hand, she leaves home in the early morning
Waving goodbye with an absent-minded smile
I watch her go with a surge of that well known sadness
And I have to sit down for a while
The feeling that I'm losing her forever
And without really entering her world
I'm glad whenever I can share her laughter
That funny little girl

Samtidigt som jag gläds över att mina barn växer och utvecklas gör det så ont att tiden rinner iväg. Tiden går så fort och jag plågas av tanken att jag kanske missat något, inte tagit tillvara tiden bättre, att barnen försvinner ut i allt vidare och större cirklar, bort från mig. Det gör ont!

Men än kommer den lille gossen med jämna mellanrum och vill kramas. Han kommer och smyger sina små sjuårsarmar runt min midja, ger mig en puss, ger mig en teckning med texten "världens bästa mamma" och då blir jag så glad och inser att jag är en lyckligt lottad mamma. En lyckligt lottad mamma som har en gosse som är sju. En lyckligt lottad mamma som har en gosse som börjar bli stor. En lyckligt lottad mamma med en gosse som, i sin egen takt, börjar bli självständig och det är som det ska.









fredag 12 september 2014

Instagram!

Ni som inte följer mig på Instagram kanske ändå undrar vad sjutton jag pysslar med där egentligen. Här kommer ett litet axplock av de bilder jag lägger upp på "Insta" (som jag lärt mig av den yngre generationen att det heter...) Och om det råkar vara någon förbipasserande som har ett Instagramkonto och vill kika in så heter jag rikaulricha. 

På tal om det försökte jag härförleden lägga till en sådan där snygg Instagramgadget här i bloggen. Jag lyckades inte... Så nu vet ni det!



























måndag 8 september 2014

Höstpyssel!

Jag känner att det går lite trögt med bloggandet. Tiden och orken vill inte riktigt räcka till. Samtidigt är det ju så roligt, även om jag inte tycker att jag får till några vettiga inlägg. Därför får ni hålla tillgodo med lite mindre text och några bilder istället. 

Det här är vad jag åstadkommit i helgen.

...och nu ser jag en liten klutt med häftmassa som ligger på bordet. Snyggt! Men när jag kommit så här långt ids jag inte byta bild och joxa och greja så det får va' :-)









Små knippen att dekorera hösten med.



torsdag 4 september 2014

Att virka med katt...


Tja... det här inlägget behöver nog inte någon närmare beskrivning. Bilderna talar liksom lite för sig självt eller vad tycker ni?!


Mmhhmm... Spännande!


Måste tassas lite på...


Måste luktas lite på...



Tuggas lite på...


Okeeeej... Det blir alltså inte roligare än så här?! Hit med garnnystanen - pronto!