torsdag 31 juli 2014

Ut i cyberrymden!

Jag minns mina allra första stapplande steg ut i cyberrymden för många år sedan. Jag är verkligen inte den som är först med saker och ting. Seg i starten vill jag lova, så jag skaffade (efter mycket om och men) Facebook först 2007. Då hade ju folk runtomkring varit med i flera år, gud bevars. Efter att jag skaffade det där facebook-kontot tog det mig ytterligare två år innan jag ens brydde mig om att använda mig av det. Sedan kom jag igång lite smått. Det trillade in lite vänförfrågningar och jag fick några "gilla" och några kommentarer. Idag, flera år senare har jag fortfarande förhållandevis få Facebookvänner och speciellt många "gilla" eller kommentarer får jag inte heller (om man nu skall jämföra sig med "alla andra" och det ska man ju inte...). Gott så! Visst hade det varit roligt om jag hade fått mer uppmärksamhet och för en stund fått känna mig lite populär, inbillar jag mig. Men då blir det också lätt att gripas av hybris, inbillar jag mig. Jakten på "gilla" och kommentarer kan lätt ta överhand, inbillar jag mig Jag är nog bra och omtyckt som jag är ändå, inbillar jag mig. Livet handlar ju om så mycket mer än så :-).

Så gick det ytterligare några år. Mitt nästa steg ut i cyberrymden tog jag så sent som i vintras, då jag började blogga - flera år efter alla andra, så klart. Ja, vad ska man säga. Den här bloggen har inte speciellt många läsare och vissa dagar är sidvisningarna ebarmeligt få. Jag är glad om siffran visar på 10 eller fler. Ofta är det bara tre-fyra. Ja, det är den krassa sanningen. Men jag tycker det är kul att skriva, kul att ta bilder, kul att visa upp vad jag åstadkommit. Och ni som ändå hittat hit är hjärtligt välkomna. Det är lätt att bli präktig och påstå att jag "bara skriver för min egen skull". Att jag inte skulle bry mig om hur många som läser. Men det är ljug och lögn och stämmer inte alls. Om jag hade skrivit för min egen skull hade jag skrivit en sluten dagbok, bara ämnad för mig själv att läsa. Men jag skriver ju faktiskt en öppen blogg - för att jag vill att någon skall läsa. Det är kul att skriva och det är ännu roligare om någon dessutom har behållning av det så tack alla ni som ändå tittar in här då och då och ibland. Det gör mig glad! Jätteglad! Bättre människa än så är jag inte.

Och nu kära vänner, hör och häpna, har jag tagit ytterligare ett stapplande osäkert steg ut i cyberrymden - jag har skaffat mig ett Instagram-konto. Är det inte fantastiskt och helt tokigt! Väl där inne förstår jag ju att jag är sist igen. Folk har instagrammat i flera år redan. Haha! Nåja, nu är det min tur i alla fall och det är ju roligt. Roligt så det förslår. Så om någon av er har ett Instagram-konto och vill titta in där också, så heter jag rikaulricha. Varmt välkomna till mitt Instagram! :-)




Lilla H har plockat blommor med så små skaft att de inte gick att sätta dem i vas. Men vad gör det när man kan lägga dem i en vacker skål :-)




måndag 28 juli 2014

KattMaja Gräddnos!

Här har vi henne, KattMaja Gräddnos...




...som är mamma till de här två morrhopporna.
Vi undrar vem som kan vara pappan då det inte finns några som helst likheter mellan kattungarna och mamman. Maja är grå och vit, kattungarna köldpaddsfärgade (ja, det ser ni ju själva...). Tre blev korthåriga men lilla Ruff fick en lurvig päls och en svans som är lika bred som henne själv. 


Nu börjar de bli stora, kattungarna. Om ett par månader, drygt, blir de ett år. Då, förra hösten, blev Majas mage bara tjockare och tjockare och plötsligt en dag var hon smal igen och inte visste vi var hon hade lagt ungarna. Olyckskorpar sade till oss att kattungar som föds på hösten minsann sällan klarade sig. Så fel de hade! Efter fyra veckor hittade vi fyra kattungar i en jaktstuga en liten bit bort från vårt hus. Maja hade tagit så väl hand om dem. Efter ytterligare en vecka flyttade hon hem dem till oss. Hon lyckades peta in dem genom kattluckan alla fyra och sedan travade hela lilla kattfamiljen rakt genom hallen och in i köket till maten. 
Självklart! Vad har en katt annars en familj till ;-)








onsdag 23 juli 2014

Loppis igen!

Vi har haft barnvakt (vilket är tämligen sällsynt) ett par dagar och vad passar då bättre att göra än att gå på loppis. Tillsammans med min man den här gången och kanske inte så rafflande som förra gången jag var på loppis och övertalade min väninna att köpa några snygga skor. Den här gången var det min tur att hitta skor. Kolla!




Och när skall jag använda dem? Några förslag? Nå, de kostade mig 35 riksdaler så de kan få stå framme bara för att de är så snygga. Vem behöver använda det man köper...?


Och titta här - här är jag minsann! Här är jag i min nya hatt! Ännu ett loppisfynd. Jag tycker hattar är fantastiskt snyggt men hittar sällan någon som passar mig. Varken i modell eller storlek. I synnerhet inte i storlek eftersom jag har ett minihuvud. "One size fit all" är en stor lögn. När jag ska köpa solglasögon får jag kolla barnsortimentet och det känns ju inte så inspirerande. Musse Pigg och rosa blommor i all ära men det är kanske inte riktigt vad jag skulle vilja pryda mitt face med. Men för att återgå till hattar blev jag mycket nöjd med den här. Så nöjd att den lilla linslusen i mig kröp fram och jag bad min äkta hälft att fotografera mig.

Här kommer en hattbild till!

Sedan hamnade vi hos Flickorna Lundgren på Skäret. Här har jag varit en gång tidigare för en sisådär 20-25 år sedan. Nu var det dags igen. Vi kom lagom till lunchtid och passade på att unna oss en riktktigt god lunch.

Och nämen titta här - här är jag igen! Ser ni att jag har mitt förra loppisfynd på mig (kjolen) och den uppmärksamme ser också att jag har min första Taygete-sjal på mig också, som jag blev klar med för ett tag sedan. Passar finfint ihop!

Sedan såg vi en sådan här också. Observera räven som vilar ovanpå suffleten...

Sist men inte minst ångrar jag att jag inte köpte de här. De ser kanske inte så mycket ut på bilden men jag lovar att de var jättefina i verkligeheten. Men vi haaar ju (jodå, det har vi...) ingen plats, suck!






fredag 18 juli 2014

Theburkar!

Mina gamla teburkar har fått komma fram och pryda min hylla igen efter en herrans massa år, instoppade i diverse skåp. Nåja, några har stått framme men nu har de ändå fått en ny renässans på hyllan och den här gången med innehåll. Jag har shoppat - te

En gång i tiden hade jag en ohygglig mängd burkar innehållande diverse teer i olika smaker. Till slut luktade allt likadant eftersom de stod så länge i dessa burkar att de tappat all arom. Hö var väl vad det hade blivit av det! Jag var inte alls den där hängivna tedrickaren som jag ville vara (lika lite som jag var den där mystiska rödvinsdrickande konstnären jag en gång drömde om att jag var eller skulle bli eller kunde bli...). Min goda vän Sprakfåle däremot, var en sann tedrickare och det var väl hon som drog med mig i fördärvet kan jag tro. I Växjö (där jag bodde på den tiden) fanns en lite te-bod som hette... Teboden??! Kan det var så enkelt? Nåja, i denna te-bod gick vi ofta och botaniserade bland alla goda teer och alla fina burkar. Som en liten hängiven valp gick jag efter min väninna och kände och klämde på burkar och te och många burkar blev det och många teer blev det också som jag aldrig drack upp. 

Men hör och häpna - jag har begåvats med tre barn som alla gärna dricker te (och kaffe med för den delen). Hittills har vi hållit oss till billiga påsteer med hallon-vinbär-jordgubb-citronsmak men nu tyckte jag det var dags att förfina smaken en aning med lite kvalitetsteer. 

Vi gjorde en liten utflykt till Tirups Örtagård här i Skåne och där har de ju en liten present-shoppingbutik innehållandes diverse kryddor, teer (såklart), karameller, söta servetter,  krämer för hud och hår och tusen andra små saker som man tror att man måste ha (i vanliga fall handlar jag aldrig i dylika dyra presentshoppar men vi haaar ju semester, inte sant?!). 

Jag tog tillfället i akt och inhandlade två olika lös-teer som jag tänkte kunde passa små barn. Det ena var Rabarber-Grädd och det säger ju sig självt vad det innehåller och hur det smakar. Det andra hette Grattis-Te (?!?) och typiskt mig har jag redan glömt vad det innehåller. Lite bär och vanilj typ, tror jag. Hursomhelst - Lilla H fick lukta och godkänna. Stora S kom med ett litet doftljus som hon ville ha och så passade vi på att köpa ett par små (dyyyyra) kvalitetschokladkakor som gåbortspresent till en vän och kollega som vi är hembjudna till. Jag hoppas det blir bra, för jag gillar ju inte choklad heller (hur tråkig är inte jag???) och kan ju inget om detta så tanken får räknas extra mycket denna gång.


Burkar från sent 80-tal och tidigt 90-tal. En klassiker på den tiden. Finns de kvar idag?




Den här lilla söta kannan med tillhörande två muggar från morfars keramikfabrik BoFajans, fick jag av min mamma när jag flyttade hemifrån som 16-åring. Det var naggat och lite illa åtgånget redan då och tidens tand har satt ännu fler spår. Även om jag aldrig blev någon hängiven tedrickarfantast tvingade jag i mig drack jag en hel del te ändå - för sällskaps skull. De som känt mig i mååånga år känner nog igen kannan och muggarna och har kanske rentav druckit ur dem.






Tack kära Sprakfåle-väninna! Jag har sparat de flesta burkarna och nu kanske mina små avkommor kan ha glädje av dem med dess innehåll också :-)





tisdag 15 juli 2014

Nu är den färdig!

Nu är den färdig, min sjal. Fotograferingen gick smärtfritt också - inte en katt i sikte... Nu är jag redan i full gång med att fundera ut vilken färgkombo det blir till nästa Taygete-sjal :-)

Det blev förresten lite garn över. Kanske blir det ett par tumvantar att matcha sjalen med. Till den här har jag använt Drops Alpaca på stickor nr4. Tre nystan vinröd nr 5565 och två pärlgrå nr 9020 och det blev som sagt garn över.

Hej hösten! Snart är jag rustad för kylan :-)
















torsdag 10 juli 2014

Rosor och lite annat!

Jag slutar aldrig förundras över att jag har en egen trädgård. Jag slutar heller aldrig att njuta av att ha en egen trädgård. Jag slutar aldrig tycka att det är en verklig lyx! Jag växte upp med trädgård och som barn var det en självklarhet för mig. Inget jag funderade över. Något jag tog för givet. Sedan flyttade jag hemifrån och bodde i lägenhet i 12 år med endast en liten balkong att vistas på. Sedan fick jag en trädgård igen. En alldeles egen den här gången. Det är lyx!

Jag jobbar med trädgård och fixar och joxar med växter mest hela dagarna och är därför ganska less på joxandet och fixandet när jag kommer hem. Tyvärr! Men det betyder inte att jag inte kan njuta av min egen trädgård ändå. I en egen trädgård kan man promenera omkring (om den är tillräckligt stor), i en egen trädgård kan man lukta på blommor (om man har några), i en egen trädgård kan barnen springa fritt och leka, i en egen trädgård kan man smälla upp ett tält och tälta,  i en egen trädgård kan man gå och plocka sina egna bär (om man har några), i en egen trädgård kan man grilla och äta sin lunch och sin kvällsmat, i en egen trädgård kan man gå ut och dricka en kopp kaffe tidiga mornar. Bor man dessutom på landet, utan grannar och vid vägs ände, som vi, kan man gå naken i sin egna trädgård (men det gör jag inte, för den som händelsevis undrar - men man kan).

Som sagt, jag jobbar med trädgård och jag är ett typexempel på "Bagarens barn...". Jag vill inte komma hem till en massa ogräs att rensa i rabatter eller grönsaksland (jag odlar det jag vill på jobbet :-)) eller häckar och gräsmattor att klippa. Därför har vi (än så länge) inga maffiga paradrabatter med perenner. Därför har vi ingen häck och därför har vi skaffat oss en robotgräsklippare... för en gräsmatta har vi och den är stor. Jag vill ha en så lättskött trädgård som möjligt och har därför försökt att satsa på lättskötta grejer. Klängrosor t. ex. och bärbuskar, främst med tanke på barnen (och ja, jag vet att man måste beskära, klippa och greja med dem också men inte så jättemycket - växterna alltså, inte barnen...). Tyvärr lider vår gräsmatta av en sorkinvation, vilket innebär att alla fruktträd vi planterat under de senaste tio åren systematiskt smaskats upp av sorkarna underifrån och av rådjuren ovanifrån. Mot detta har vi försökt vidta diverse åtgärder som alla misslyckats... Vi hoppas att robotgräsklipparen kanske kan råda bot på detta otyg med sitt surrande. Dock har bärbuskar och pioner fått vara ifred mot underjordens ohyra (rådjuren kan vi inte göra så mycket åt) så det som har fått vara kvar är kvar och det är vi ju tacksamma för.

Det här händer i Mossens trädgård just nu:


En ros! "Egentillverkad" med hjälp av stickling från en namnlös ros på jobbet. Tyvärr lite väderkänslig och remonterar inte. Men jag tycker den är väldigt vacker.


En ros till. 'New Dawn'!


Ännu en ros. Namnlös men jag tror att det kan vara en marktäckande vit 'Fairy'.


...och ytterligare en ros. Och ytterligare en namnlös sådan. Men den är fin när den slår ut. En klängros med små rosa blommor i klasar. Snart, snart slår den ut!


Nyplanterad krusbär. Röd 'Hinnonmäki'.


Vindruvor! De små "tussiga" sakerna är blivande vindruvsklasar. I år blir det många. Väldigt många. Man kanske skulle göra lite vin? :-)
De buckliga sakerna på bladen behöver vi inte låtsas om... jag har inte orkat ta reda på vilken sjukdom/ohyra vindruvorna lider av ännu. Kanske någon läsare vet, sådär på rak arm?


Den klassiska vallmon. Kornvallmo - Papaver rhoeas på latin för den som är intresserad.


Barn och katt i sandlådan. Och det är nästan det bästa av allt. Barnens lek och skratt i trädgården och tre nyfikna katter som busar runt. 
Jag har en trädgård (med barn och katter i)!
Jag är lyckligt lottad!
Trädgård är en lyx!




söndag 6 juli 2014

Vänskap och överraskningar!

Ibland överraskas jag över att jag har så goda vänner. Eller snarare överraskas jag av att en och annan av mina vänner finner mig god. God nog att överraskas med hemlighetsmakeri trots att jag inte alls fyller jämnt.

Jag fyllde alltså år för tag sedan. Ganska mycket för ett tag sedan. Närmare bestämt i slutet av maj. Någon vecka efter min födelsedag fick jag plötsligt besök, helt oplanerat av en av dessa goda vänner. Jag blev förstås lite fundersam för hem till oss tittar man liksom inte "bara förbi", eftersom vi bor utmed en liten ko-stig grusväg och vårt hus ligger sist utmed denna ko-stig grusväg. Sen tar det liksom stopp. Men där kom hon alltså körandes i sin bil, hem till oss och påstod att hon skulle hämta mig (???). Sedan skulle vi åka på ett litet äventyr hon och jag. Det tog mig gott och väl en halvtimme innan jag kunde slappna av under bilfärden innan jag faktiskt förstod att detta var i allra högsta grad planerat (minsann...). 

Färden gick sedan mot Höllviken och där väntade det sötaste lilla mini-hemma-spa man kan tänka sig.


Jag fick presenter!


Där fanns veckotidningar (som vi aldrig hann läsa under fotbadet eftersom vi satt och pratade så mycket vilket ju var mycket trevligare men i alla fall)!


Ansiktsmask och fotvårdskit med tillhörande nagellack!


Snacks (jag är ju liiite svag för just salta saker som chips och nötter)!


Vackra blommor!


God mat!!!


Färskpotatis, lax och goda såser (jag är ju liiite svag för just lax)!


Vitt vin (jag är ju liiite lättpåverkad, så ett och ett halvt glas räckte för att få mig glad i hatten och mer babblig än vanligt - om det ens är möjligt...)!


Och ytterligare en bild på den goda maten!


Dagen avslutades med picknick vid stranden tillsammans med båda våra familjer och ett litet dopp för fötterna i (kallt) havsvatten. Ser ni mina nymålade tånaglar?

Hela tillställningen med fotmassage, ansiktsbehandling, god mat och framförallt enastående trevligt sällskap (att få prata ostört med en god väninna händer inte ofta nuförtiden och var verkligen efterlängtat) var precis vad min kropp och själ behövde i denna stund med tanke på hur mitt liv sett ut den senaste tiden. 

Och med detta inlägg vill jag såklart tacka min goda väninna A, som gett mig denna fantastiska dag men också alla mina andra vänner som på olika sätt visar att jag är värd att tyckas om, värd att göra något extra för ibland eller bara höra av sig till i största allmänhet. Ibland behöver man det mer än annars. Som när man känner sig usel och värdelös och har svårt att tro att man betyder något alls för någon. Just då skriver någon en fin kommentar på bloggen, just då hör någon av sig, just då vill någon äta lunch tillsammans med en, just då kommer någon och hämtar en för äventyr.

Tack alla goa vänner för att ni finns och för att ni tycker om just mig!!!






torsdag 3 juli 2014

Flädersaft!

Vi har en rödbladig fläderbuske med alldeles rosa blommor. 'Thundercloud' är sortnamnet på denna blodfläder om någon är intresserad. Den är väldigt vacker och blommorna doftar precis lika ljuvligt som den vanliga sorten. Här i Skåne växer ju fläder som ogräs så vår röda blodfläder lär bli lika stor och ståtlig  som den vanliga (hoppas vi). Redan i år bär den rikligt med klasar och eftersom jag tänker göra flädersaft låter jag några rosa blommor trilla ner i koket också. Jag hoppas saften blir rosa! :-)












Saftkokeriet är igång. Nu är det bara att vänta en vecka på resultatet.