tisdag 28 juli 2015

Liten gosse!

Jag har en son. Han är 8 år. Han är Gossen O och han är kontrasternas mästare. Han spelar tuffa tv-spel, tittar gärna på Star Wars, slåss med svärd. Han älskar Harry Potter och Spindelmannen. Han klär ut sig till prinsessa och finaste färgerna är rosa och lila. Han tycker mycket om kramar, blommor och smycken. För honom finns inget "pojkigt" eller "flickigt". Inga värderingar att det ena skulle vara bättre eller sämre än det andra.

Häromdagen åkte vi till Sofiero i Helsingborg, där han i deras butik fick syn på en vas han bara måste ha. Den kostade 65 riksdaler. Den goda mamman köpte den så klart. Väl hemma plockar han fram vasen, går ut i trädgården och kommer in med en förtjusande, sparsmakad, less-is-more-bukett. Blommor a la Gossen O. 

Han är verkligen alldeles förtjusande och kan konsten att bejaka alla sina sidor. Från svart till vitt och alla nyanser däremellan, utan att reflektera så mycket över det. Han bara är. Är den han är och det älskar jag honom för.









torsdag 23 juli 2015

Nu blommar det!

Blommor på Mossen! Bara för att det är vackert! Bara för att jag har glädjen att äga en trädgård! Och den börjar ta form nu, vår trädgård. Och den har börjat blomma! 

Jag kan inta säga att vi lagt så mycket tid och jobb på trädgården under åren. Jo, ganska mycket jobb ändå när jag tänker efter men inget som syns. Problemet är att allt vi planterat genom åren har blivit uppätet på ett eller annat sätt. Om det inte är sorkar som äter upp det underifrån så kommer rådjuren och smaskar i sig ovanifrån. Det kan få vem som helst att vilja ge upp. Därför har ansträngningarna inta varit så stora de senaste åren. Till viss del beror det väl också på att vi har tre barn som under några år varit tämligen små och tidskrävande vilket börjar lätta lite nu när de är lite äldre. En annan tydlig orsak är också att mitt yrke faktiskt handlar om trädgård och har jag varit en hel dag på jobbet och pulat i en trädgård så är jag inte så hugad att börja om i min egen när jag kommer hem. Näpp! ..."bagarens barn"... Men just nu är jag delvis sjukskriven och det där med trädgård här hemma börjar kännas lite roligt igen.

Förra året byggde den äkta hälften en altan vari vi planterat allehanda rosor och ett par minikiwi och en kaprifol. Där får de faktiskt vara i fred, både för sorkar och rådjur. Sedan hände det saker i slänten vi inte visste vad vi skulle göra med. En dag i våras mumlar den äkta mannen något om att han ska ut i trädgården. Jaha?! Och där ute blir han kvar en god stund. Till slut går jag också ut, bara för att upptäcka att han *tjiff tjoff* bara sådär, bankat ihop en terassrabatt av gammalt virke som blivit över. Ooohh, lycka! Sedan var det ju upp till mig då att röja undan allt ogräs och fixa. Vi åkte till närmaste handelsträdgård och inhandlade bl.a. riddarsporrar, brudslöja, aklejor, rosor, silverarv, löjtnantshjärta och en jättevallmo. Så gjorde jag som den äkta hälften - *tjiff tjoff* och planterade hela kalaset och se så det blommar. 






Här syns en av husets pioner som växte här när vi köpte huset, (inklämd bland förhatliga snöbär - de skall utrotas en vacker dag, jag lovar), Kolkwitzia, stjärnflocka, jättevallmo och icke att förglömma: Kirskål. Jo, den blommar faktiskt om man låter den vara. De flesta gör ju inte det utan hugger och drar för allt vad de är värda för att bli av med den. 
Det påminner mig om en episod på jobbet då ett par besökare frågar mig vad man kan göra med kirskål. "Pesto" svarar jag spontant och ler inombords åt deras missnöjda miner. Sedan gav jag det svar de var ute efter, hur man blir av med kirskålen. De såg nöjda ut en stund innan jag föreslog att de skulle låta kirskålen gå upp i blom för den var ju så vacker och dekorativ i trädgården. Då såg de skeptiska ut igen och tackade för sig och sa adjö. 









En egen liten skapelse! Eller nästan i alla fall. En av mina rossticklingar jag tog på jobbet för flera år sedan. Fantastiska blommor med fantastisk doft - men det tycker tyvärr rådjuren också och klampar runt i hela rabatten och klipper snyggt av alla knoppar (utom den här då...). 




Som tur är har jag en planta till som växer mer skyddat, dit rådjuren inte vågar sig.




Och här har vi ju en annan skapelse som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om. Det är en Pion jag köpte på en mässa för ett par år sedan och här har färgen lugnat ner sig något men knoppen är fullständigt crazy i färgen. Neonlaxrosa är närmaste beskrivning. Snyggt eller inte - men cool är den och när den slagit ut och blommat en dag eller två är färgen fantastisk.



Ett hav av purpurklätt! 


Och så den här gräddbakelsen! 





Den rosa lilla knoppen får avsluta för den här gången.

fredag 10 juli 2015

Knyppling på schemat!

Här händer det grejor, minsann. Knyppeldynan jag en gång för längesedan lånade (och sedemera kanske fått...?) av min goda svärmor, har kommit ner från vinden. Jag har länge tänkt ta tag i det där med knypplingen för det var verkligen något jag tyckte var så roligt i skolan på syslöjden. När vi för många år sedan i husrenoveringstider, bodde en period hos svärmor, visade det sig att hon hade en knyppeldyna med tillhörande mönster och en bok med beskrivning. Tyvärr var det bara ett enda mönster som var någorlunda lätt och en förståelig beskrivning till. Sedan var det stopp. Längre kom jag inte på egen hand och det blev aldrig av att gå någon kurs. 

Så småningom var vårt hus beboeligt (efter en massa renovering) och när vi väl flyttade in till vårt eget hus, flyttade knyppeldynan med, stoppades undan på vinden och blev liggandes i bortåt en femton år eller så. Tills nu! Av en händelse trillade jag över en bok på Adlibris (eller Bokus eller var det nu var) om knyppling som skulle innehålla flera mönster och vägledningar än vad den förra boken gjorde. Under tiden posten gjorde sitt jobb och skickade boken till mig i snigelfart, tog jag ner nämnda knyppeldyna från vinden och möttes av det här...

Trassel, trassel! Jippi! Där hade jag lite att bita i. Ja, som ni nog förstår gick det inte så bra. Sax är bra att ha vid dylika tillfällen!



Nästa problem uppstod när Ruffs demonstrerade sin äganderätt. 


Men sedan så... Jag hade inget riktigt knyppelgarn hemma så jag improviserade lite och tog ett tunt virkgarn jag hade hemma (typ sytråd...). Fungerar ganska bra i övningssyfte i alla fall. Sedan dök boken upp i brevlådan och jag hittade flera spetsar jag faktiskt kunde lära mig att behärska, bl. a. den på bilden. Oturligt nog hade jag ingen mönsterremsa (det där bruna "bandet" som sitter runt mojängen... nej, jag kan inte alla knypplingstermer än. Det går så bra att knyppla ändå.) men eftersom det ändå bara var två rader med nålar parallellt, tog jag helt sonika mönsterremsan för ett helt annat mönster och uteslöt en himla massa nålar. Resultatet är väl ändå hyfsat med tanke på att jag använt både fel garn och fel mönster. Men kul är det, vill jag lova!

Spetsen som syns här (ihoprullad) är den jag knypplade hos svärmor för så många år sedan.



Och kolla här! Jag vet inte riktigt vad som hände men jag råkade, av en händelse, gå in på Tradera... Det är faktiskt sant att jag råkade. Jag har inte budat på Tradera på flera år. Nåväl, nu hamnade jag där och hittade den här fantastiska knyppeldynan med flera tillhörande mönster (en del helt oanvända) som fanns beskrivna i min nya knyppelbok. Jag lade ett bud på vinst och förlust de sista 40 minuterna av auktionen och vann. Jomenvisst! Tur som en tokig för många hade budat före mig. Så nu har jag två knyppeldynor och provar mig fram mellan mönster och tråd. Vansinnigt roligt! I morgon ska jag beställa knyppeltråd (eller knyppelgarn... vad heter det egentligen?)

De vackra rosorna kom den äkta maken in med efter att vår robotgräsklippare (ja, det är ta mig f...n den bästa lyx vi någonsin unnat oss till vår jättegräsmatta) fastnat under honungsrosen Rosa Helenae.
"Jag var tvungen att beskära lite..." Nå, det blev ju en himla fin bukett och den doftar ljuvligt.



Känns väldigt romantiskt på något vis. Visst är det vackert, åsynen av ett pågående arbete på en knyppeldyna!