torsdag 23 juli 2015

Nu blommar det!

Blommor på Mossen! Bara för att det är vackert! Bara för att jag har glädjen att äga en trädgård! Och den börjar ta form nu, vår trädgård. Och den har börjat blomma! 

Jag kan inta säga att vi lagt så mycket tid och jobb på trädgården under åren. Jo, ganska mycket jobb ändå när jag tänker efter men inget som syns. Problemet är att allt vi planterat genom åren har blivit uppätet på ett eller annat sätt. Om det inte är sorkar som äter upp det underifrån så kommer rådjuren och smaskar i sig ovanifrån. Det kan få vem som helst att vilja ge upp. Därför har ansträngningarna inta varit så stora de senaste åren. Till viss del beror det väl också på att vi har tre barn som under några år varit tämligen små och tidskrävande vilket börjar lätta lite nu när de är lite äldre. En annan tydlig orsak är också att mitt yrke faktiskt handlar om trädgård och har jag varit en hel dag på jobbet och pulat i en trädgård så är jag inte så hugad att börja om i min egen när jag kommer hem. Näpp! ..."bagarens barn"... Men just nu är jag delvis sjukskriven och det där med trädgård här hemma börjar kännas lite roligt igen.

Förra året byggde den äkta hälften en altan vari vi planterat allehanda rosor och ett par minikiwi och en kaprifol. Där får de faktiskt vara i fred, både för sorkar och rådjur. Sedan hände det saker i slänten vi inte visste vad vi skulle göra med. En dag i våras mumlar den äkta mannen något om att han ska ut i trädgården. Jaha?! Och där ute blir han kvar en god stund. Till slut går jag också ut, bara för att upptäcka att han *tjiff tjoff* bara sådär, bankat ihop en terassrabatt av gammalt virke som blivit över. Ooohh, lycka! Sedan var det ju upp till mig då att röja undan allt ogräs och fixa. Vi åkte till närmaste handelsträdgård och inhandlade bl.a. riddarsporrar, brudslöja, aklejor, rosor, silverarv, löjtnantshjärta och en jättevallmo. Så gjorde jag som den äkta hälften - *tjiff tjoff* och planterade hela kalaset och se så det blommar. 






Här syns en av husets pioner som växte här när vi köpte huset, (inklämd bland förhatliga snöbär - de skall utrotas en vacker dag, jag lovar), Kolkwitzia, stjärnflocka, jättevallmo och icke att förglömma: Kirskål. Jo, den blommar faktiskt om man låter den vara. De flesta gör ju inte det utan hugger och drar för allt vad de är värda för att bli av med den. 
Det påminner mig om en episod på jobbet då ett par besökare frågar mig vad man kan göra med kirskål. "Pesto" svarar jag spontant och ler inombords åt deras missnöjda miner. Sedan gav jag det svar de var ute efter, hur man blir av med kirskålen. De såg nöjda ut en stund innan jag föreslog att de skulle låta kirskålen gå upp i blom för den var ju så vacker och dekorativ i trädgården. Då såg de skeptiska ut igen och tackade för sig och sa adjö. 









En egen liten skapelse! Eller nästan i alla fall. En av mina rossticklingar jag tog på jobbet för flera år sedan. Fantastiska blommor med fantastisk doft - men det tycker tyvärr rådjuren också och klampar runt i hela rabatten och klipper snyggt av alla knoppar (utom den här då...). 




Som tur är har jag en planta till som växer mer skyddat, dit rådjuren inte vågar sig.




Och här har vi ju en annan skapelse som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om. Det är en Pion jag köpte på en mässa för ett par år sedan och här har färgen lugnat ner sig något men knoppen är fullständigt crazy i färgen. Neonlaxrosa är närmaste beskrivning. Snyggt eller inte - men cool är den och när den slagit ut och blommat en dag eller två är färgen fantastisk.



Ett hav av purpurklätt! 


Och så den här gräddbakelsen! 





Den rosa lilla knoppen får avsluta för den här gången.

3 kommentarer:

  1. Ljuvliga blomster! Jag är så glad att jag inte lärt mig att avsky kirskål (fanns ingen sådan där jag växte upp, så jag visste inte ens vad det var när vi flyttade hit) - för här finns det mycket av den blomman. Om man inte riktigt "begriper" att det är ett ogräs man ska hata, så stör den inte, utan man kan uppskatta den fina blomman! Pesto, hmm, det kanske man ska prova, och inte bara låta gräsklipparen "äta" de gröna bladen... :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. För det första - vad kul att du fortfarande tittar in på min blogg då och då. Inläggen kommer ju inte så regelbundet längre...
      För det andra: ja, vissa ogräs är ganska trevliga ändå. Och ogräs blir det först när det växer där man inte riktigt vill att det skall växa, så vad som är ogräs eller inte är en högst personlig fråga (till viss del). Angående kirskål såg jag en bild på någon som låtit den växa under sina äppelträd och klippt en liten stig genom kirskålssnåret. Jätttemysigt! :-)

      Radera
  2. Men vilken bra man du har! och oooh, så många fina foton av så många fina blommor! Tror bestämt vi måste hälsa på och se hur de gror.
    Kirskål är ju faktiskt en nyttig växt, att äta och göra gröna drinkar av. Jag kan sno utav grannens, för in i vår rabatt har den inte tagit sig än : )

    SvaraRadera