måndag 26 maj 2014

När luften (lusten) pyser ut...

...och ingenting känns kul längre - vad gör man då? När jobbet inte längre stannar kvar på arbetsplatsen, utan envisas med att följa med hem - vad gör man då? När jobbet inte ens går och lägger sig, utan envisas med att hålla en vaken på nätterna - vad gör man då? När man inte har lust att sticka sjalar längre - vad gör man då? När man börjar tvivla på sin egen förmåga, börjar tvivla på sig själv - vad gör man då?

Jag är trött nu. Jag är less. Jag har inte längre någon energi. Jag behöver en paus. En paus från göranden och låtanden. En paus från stickandet och bloggandet. En paus från livet självt.

Jag är trött. Jag är less. Jag är tråkig.

Jag pausar nu.

Paus.












söndag 25 maj 2014

Luktar inte hallon, precis!

Just nu blommar den här på jobbet. Vacker att se på men sprider en ohygglig odör. Inget man vill ha hemma alltså.








Konjaksknölkalla heter den men den luktar då rakt inte konjak...



fredag 23 maj 2014

Blockat och klart!

Nu är den färdigstickad, uppspänd, torkad och klar. Det som inte såg så mycket ut för världen i början blev till slut riktigt bra. Jag har dessutom avancerat i mitt stickande och införskaffat så kallade blockningsvajrar. Väldigt behjälpliga när man ska spänna upp/blocka sina sjalar. 

Mönstret är ett Ravelrymönster och jag är mycket stolt över att jag lyckats klura ut mönstret som är på engelska. Det gick riktigt bra :-). Det enda jag inte kunde lista ut var hur picot-kanten skulle stickas. Men då tar man YouTube till hjälp. Picot-kanten blev dock en annan än i mönstret men nu vet jag hur jag ska sticka originalet. Garnet var i tunnaste laget så nästa gång (kan ju avslöja att jag redan lagt upp ännu en sjal efter samma mönster) blir det ett något tjockare garn. Väldigt kul stickning! Kan jag verkligen rekommendera!  

Det var svårt att välja bilder så jag slänger helt enkelt upp alla. Håll till godo -sjalbildskavalkad :-)



















tisdag 20 maj 2014

Namnsdag!

En tradition jag fått med mig från det jag var barn är att fira namnsdag. Jag har namnsdag mitt i sommaren (på självaste USA's nationaldag 4:e juli, minsann) och vid den tidpunkten var vi alltid i sommarstugan i Dalarna. Där fanns också alla kusiner, både på min mammas och min pappas sida. Elva stycken var vi i blandade åldrar. En fantastisk tillvaro att tillbringa sommarlovet i kan man tycka, om det inte hade varit för att jag var yngst och ingen egentligen ville leka med mig... Trist! Alltid ensam, alltid hänvisad till de vuxnas sällskap eller så fick jag vara med på nåder. Vissa kusiner var trevligare och snällare än andra skall väl tilläggas. Det uppskattades! (Och om någon eventuell kusin råkar gå vilse och hitta in hit vill jag bara påpeka att den delen av min barndom är preskriberad :-) )

Hursomhelst kom kusinerna gärna till mitt namnsdagskalas i alla fall. Min mamma tyckte min namnsdag var en bra anledning till att dra ihop alla kusiner till ett saftkalas. Trevligt initiativ! 

Så avancerade är vi dock inte här. Vi firar i all enkelhet utan gäster och häromdagen var det Stora S som hade namnsdag. 

Grattis!

En fin dukning med fina assietter och fina muggar (och en struken duk kanske, istället för en skrynklig).




Lite blommor!



En köpt glasstårta!



En liten present och voila - ett litet namnsdagsfirande är skapat!



söndag 18 maj 2014

Karneval!

Det har varit karneval i helgen. Lundakarnevalen! Den går av stapeln bara var fjärde år, så ni kan ju tänka vilket ståhej det blir när det väl händer. Hela centrum med omnejd stängs av för all biltrafik, 150 bajamajor är uppställda och karnevalståg drar genom hela stan, mat och dryck och allehanda upplevelser i dagarna tre. Så ni kan ju gissa vad jag gar gjort i helgen.... och ni gissar fel! Jag har inte partajat runt på någon karneval jag inte. Nä! Jag har jobbat på min arbetsplats Botaniska trädgården, jag. Någon måste ju se till alla växter och annat jox även över en helg och även när det är Lundakarneval och det blev minsann jag det. Någon måste ju också sanera hela j-a trädgården från sopor... Tur att vi har varit två den här helgen - synd att vi inte var fyra! 

Botaniska trädgården här i Lund ligger just i Lund, mitt i smeten omringad av studentska nationer. Ni kan ju tänka er. Men väl förberedda har vi varit med inhyrning av stor container att slänga alla miljoner sopsäckar i och nybeställt tonvis av plastsäckar. Securitas har gått extrarundor och till och med en motorcykelburen polis hittade in i Botan. Det tackar vi för!

När man puttrar runt på den lilla eldrivna flakmoppen arla morgonkvist (det vill säga kl 07.00) och samlar in festande människors sopor, kan man förundras över hur mycket alkohol folk dricker, hur mycket pizza, kebab och hamburgare folk äter. Spännande är också att se vad för sorts klädesplagg folk glömmer... Det skulle vara kul att se när de nyktrar till och undrar var deras byxor, strumpor, underkläder, kjolar tagit vägen. En och annan full student hittar man också i buskarna. De som fann det för gott att sova över i gröngräset på Botan. Här är ju vackert att vakna upp och vem orkar gå hem mitt i natten?

Sedan var det en äldre man med trasiga skor och trasiga kläder som inte verkade ha så mycket med festivalen att göra. Honom jag höll ett extra öga på. När jag kom klockan sju på morgonen satt han på en bänk och sov gott med hatt på sned. En stund senare var han på benen (nåja...) och försökte hitta utgången. Hatten hade åkt av och låg kvar på bänken. Någon utgång hittade han aldrig fram till för ytterligare en stund senare satt han på en ny bänk och sov. Jag gick och hämtade hans hatt och la den bredvid honom. Han vaknade till och log lite snett, somnade om - sittandes. Jag fascineras verkligen av förmågam att sitta upp och sova. En bedrift. Hursomhelst blev jag färdig med min soprunda och såg att den druckne mannen hittat ännu en ny bänk att sova på och hatten hade han med sig minsann.  Då gick jag fram och försökte få liv i honom, frågade om han ville ha en kopp kaffe men det tackade han nej till (Va? Vem tackar nej till kaffe liksom?). Han sov vidare en stund och sen var han bara borta - men hatten låg kvar... Jag hoppas han hittade ut, att han fick lite mat någonstans och ett bättre ställe att sova på i natt. 

Lundakarnevalen är över för denna gång. Haleluja! Fyra år kvar till nästa gång. Då ska inte jag jobba i alla fall...

fredag 16 maj 2014

Snart så!

Nu börjar det likna något. Den påbörjade sjalen från det här inlägget. Men det ser fortfarande inte så mycket ut för världen men om ni har tålamod och om jag lyckas klura ut hur jag skall sticka sista stycket så får ni snart se det färdiga resultatet.  Håll tummarna för att jag lyckas!



Mönstret är ju på engelska och jag måste erkänna en viss stolthet då jag kommit så här långt i all fall.




onsdag 14 maj 2014

Sjuk!

Äldsta dottern och jag har varit sjuka. Ordentligt sjuka. Magsjuka. Urk!

Det började egentligen med Mellan O som en morgon kom in och grät för det kändes som om han skulle kräkas. Det gjorde han också en stund senare. Kräktes alltså. Sedan låg han i soffan hela dagen och ville knapt titta på tv ens (och då är det illa vill jag lova). Framåt kvällen piggnade han till och dagen efter var allt frid och fröjd igen. "Så skönt" tänkte jag efter ytterligare någon dag. "Så skönt att ingen mer blivit sjuk". Det där fick jag ju äta upp med råge. 

Fjärde natten efter Mellan O's sjuka kom äldsta dottern in och sa att hon kräkts. Jag har turen att sova innerst, längst från dörren. Den turen har inte min man som sover närmast dörrren... alltså var det han som först blev väckt av det lilla kräkbarnet och var således först på plats vid kräk-kattastrofen... Golv, lakan, filtar, dörr, leksaker - tja det mesta fick väl saneras. Själv låg jag i sängen och började känna efter. Hm, mådde jag inte lite illa? Hm, mådde jag inte lite mer illa? Hm, mår jag inte lite för jävla illa...? Jojomensan! Resten får ni fantisera ihop själva. Dagen efter (som var en söndag) kändes kroppen som om en pansarvagn kört över den och jag sov mest hela dagen. 

Problemet med att vara sjuk och att vara mamma och att ha hela familjen hemma, är att man aldrig får vara sjuk ifred. Titt som tätt kommer de in, en efter en och vill umgås... &%&¤#?&?'*#??? Jag försöker sova och vara tråkig men det hjälper liksom inte. Efter nio år som mor längtar jag till den dagen jag får vara sjuk ifred! Faktiskt!

Till slut tog den äkta hälften med sig barnen ut (även det sjuka barnet som inte hade drabbats lika hårt som jag). Och jag somnar så gott! Efter en stund vaknar jag igen av att dörren öppnas tyst, tyst. Tyst, tyst smyger någon in i rummet. Tassar, tassar fram till min säng. Jag kisar lite försiktigt för jag vill inte röja att jag är vaken. Då ser jag den lilla H som smyger fram till mitt nattygsbord, där hon ställer en liten vas med nyplockade blommor. I den stunden svämmar hjärtat över av ren och skär kärlek och då är man ju gärna en sjuk mor! 







måndag 12 maj 2014

*Blip*

Jag har lyckats tappa bort ett helt j-la inlägg på bloggen... *blip* - fel knapp och så var det bara borta, väck, gone in the syberrymd. Lite scary får jag säga! Har letat och grävt i datorn men ändå inte fått fram det. Det enda jag hittar är rätt rubrik men fel innehåll (ööhhh...). Men av någon bisarr anledning fanns det kvar som utkast i mobilens blogg-app - ett tag... Sen försvann det där också...

Jaha! Vad gör man nu då? Inlägget var "Svärmorssjalen" om ni undrar. Men den uppmärksamme har antagligen redan noterat att det är borta. Nåja, världen går inte under, jag vet. Jag tycker bara att det var nedrigt retligt. Hursomhelst lägger jag upp bilderna igen - om någon känner för att se dem en gång till :-)















måndag 5 maj 2014

Loppis är bäst!

Häromdagen skulle jag lämna sonen på kalas i byns idrottshall. Som av en händelse var det loppis i krokarna. Och som av en händelse stötte jag på en kompis som av en händelse också lämnade sin son på samma kalas. "Ska vi gå på loppisen?" "Självklart!" Sagt och gjort (såklart! Hur kan man missa ett dylikt tillfälle??)

Vi strosade runt i godan ro när min ögonvrå fastnade på ett par rasans snygga skor i ett stånd. När jag tittade närmare låg det inte bara ett utan säkert en sju åtta par rasans snygga "gå-bort-skor", med  (lite för) hög klack i bästa vintage-stil, på bordet. När jag tittar ännu närmare ser jag att de är i storlek 35... Men va f... 35!!! Vem har så små fötter? Jag sneglade lite på min väninna och insåg i samma sekund att jomenvisst serrru - väninnan har ju just så små fötter. Men särskilt intresserad verkar hon ju då inte vara, den goda väninnan. Så först fick jag övertala henne att ens titta på skorna. Sen fick jag försöka övertala henne hur fiiiina de var. Sen var jag tvungen att övertala henne att prova dem och sist försöka få henne att förstå hur nödvändigt det var att hon köpte minst ett par av dessa fantastiska skor. Så till slut hade jag tvingat hon köpt två par skor till det eminenta priset av 25 kr paret. Glad och nöjd över mitt köp hennes köp strosade vi vidare.

För min del var det väl ändå kört med fynden, tänkte jag. Men som av en händelse fångade min andra ögonvrå något som hängde på en galge. En jack-kavaj i linne och kan man tänka sig - där hängde en kjol i samma tyg också. Jag tittade lite hastigt på storleken, svalde och tänkte att det kan gå. Tio kronor "fattigare" tog jag min påse, gick hem till min skoshoppande väninna, drack kaffe, hämtade sonen från kalaset, åkte hem, provade den lilla linnedräkten och kan man tänka sig -  den satt som en smäck! Vilket kap!

Jag är ju verkligen inte den där modebloggaren som hänger mig åt "veckans outfit" och liknande. För det första har jag ingen bra fotograf som kan ta smashing bilder på mig och selfies är jag verkligen inget vidare på (och något modelejon är jag ju ändå inte). Därför blir det en halvtråkig bild där kläderna ligger lite trist på sängen. Men mest bara för att ni ska få en bild att titta på. Tyvärr ser det hela lite tantigt och tråkigt ut på bild men in real life blev det riktigt snyggt. För tio kronor får man ju inte vara kräsen.




Men kolla här! Äldsta dotera min lyckades fånga mig på bild ändå. Inte så tokigt va?


Och kolla också vad jag råkade hitta i garderoben. Jag kan lova att de inte använts de senaste femton åren eller så men min väninna mumlade något om Coctail-party i sina loppisskor så... Coctail-party nästa, alltså! (Hur beter man sig på ett sån't? Någon som vet?...)

Gabor! Är det ett fint märke? Vad jag minns kostade de runt 700 riksdaler när jag köpte dem och det är säkert 16-17 år sedan. Hög tid att börja använda dem igen.




Tvätt!

Jag vet inte om jag är extremt renlig (och slänger in tvätt i onödan) eller om mina barn (och vi) är extremt lortiga. Jag lyckas då alltid få ihop till minst en maskin tvätt om dagen och då har vi ändå en tvättmaskin med en trumma på sju kg. Den trumman fylls ordentligt varje gång. Vi har också en torktumlare men det är dyrt att torktumla och det sliter på kläderna så den används bara i yttersta nödfall. Detta innebär att all tvätt hängs upp på tork i detta hus, närmare bestämt i badrummet ovanför badkaret och på en ställning i själva badkaret. Det säger sig självt att utrymmet där är begränsat. Ungefär en och en halv maskin får plats i badrummet vilket gör att jag sällan kan samla ihop till en enda tvättdag utan måste sprida ut tvättandet över alla veckodagar. Men när våren och sommaren kommer, då kommer också tvättvindan fram och då infinner sig ett "Halelujamoment" - jag kan plötsligt hänga all tvätt ute och genast tvätta en tre-fyra maskiner på raken. Det är vardagslycka det :-)!

lördag 3 maj 2014

Kloka ord!

Jag gillar att pynta och göra fint och trixa och fixa till det här hemma. Jag gillar att ha det fint omkring mig. Jag gillar att ha det städat. Men jag är inte pedant och jag kommer inte ens i närheten av att ha det hyfsat städat i mer än några timmar eftersom det finns fyra till i den här familjen som inte är lika nogräknade som jag (här lägger jag in en tung och lite bitter Suck!). Alltså har jag, i ren självbevarelsedrift och för att behålla förståndet, lagt ribban lågt vad gäller städning. Jo, det dammsugs och tvättas och diskas och plockas undan varje dag men eftersom jag är tämligen ensam om detta (nja, jag är nog lite orättvis här tvingas jag erkänna, även om det svider) och jag gärna ägnar mig åt andra saker som stickning t. ex., så hinner det liksom aldrig bli sådär tipp topp. Mina interiörbilder är ju gärna "close-ups" så att säga, helt enkelt för att ni inte ska kunna se röran runtomkring. 

Jag har som sagt lagt ribban tämligen lågt men kan ändå, ibland, med jämna mellanrum känna en uppgivenhet och frustration över all röra, dammtussar, prylar, reklam, papperslappar (ungarnas teckningar är fina och jag är glad över deras kreativitet  men var ska man göra av dessa drivor av bilder de producerar?). Då tänker jag på vad min mamma en gång sa vad gäller denna ständiga stress över stök och städ: "Tids nog är barnen stora och du pensionär. Då har du all tid i världen att städa - och så jävla roligt är det inte!"

Klokt!!!






torsdag 1 maj 2014

Kudde kanske?

En märklig rastlöshet driver mig och jag startar nya projekt hela tiden. Detta ska bli en kudde. Kanske. Om den blir färdig... Nu börjar jag tvivla på att alla mina projekt ros iland trots allt. I alla fall inom en rimlig tid. Kanske det är våren? Kanske det är tristess? Kanske det är något annat?







Kudden kommer nog att hamna i sängkammaren och kanske blir det en till. En känns ju lite fjuttigt.