söndag 30 mars 2014

Stenar!

Är det någon mer än jag som har erfarenhet av detta med stenar? Är det någon som förstår fascinationen av dem? Är det någon mer som har stenar liggandes här och där och överallt? De liksom smyyyger sig in, dessa stenar. Plötsligt ligger de där. I fönsterbrädet, på köksbordet, på hallmattan, i barnens fickor... 
Det finns ju stenar som kan förflytta sig, sägs det. Jag är benägen att tro på det, för det kan väl inte vara mina barn som dragit in dem?






lördag 29 mars 2014

Barnkalas x två!

Förra lördagen var det fyraårskalas för Lilla H och hennes kompisar. Fyra vildbasare var bjudna och de lät som femton. Plötsligt bestämde de sig för att gå ut hela gänget. På med kläderna och svisch... Här gällde det att hänga med i svängarna. Ut och rasa runt i trädgården med omnejd (vi bor ju på landet med närmaste granne 200m härifrån så det finns ju utrymme). Efter det blev det mycket lugnare :-D.

Den här lördagen har vi klarat av ännu ett barnkalas. Ett sjuårskalas för Mellan O. Kul men ansträngande! Minst sagt. Och nu dröjer det till nästa år. Halleluja!

Lilla H's Kalasbord!

Mellan O's Kalasbord!
Av någon anledning var det betydligt svårare att få till en bra kalasbild på Star Wars-bordet... Kan ju bero på att jag själv inte är så förtjust i Spindelmannen och Stjärnkrigen. Men sonen var så nöjd så nöjd och det är ju liksom det som är viktigast. Elva barn, högljudda och stimmiga men väldigt vänliga och måna om varandra. Inga konflikter, inga bråk. Bara uppsluppen glädje. Vilket gäng! :-)


torsdag 27 mars 2014

Sommarkofta

Lite nytt på stickorna. En kortärmad kofta i bomull färdig lagom till sommaren (är planen). 




...och i ett obevakat ögonblick händer det här... En mycket glad och nöjd Ruffs hade lyckats fiska upp nystanet ur min gömma. Man ska inte underskatta lekfulla kattskitungar. Gaaaahhh!!! Nåja, nu har jag ägnat en god stund åt att trassla upp trasslet och jag tror koftan kommer att bli riktigt fin.




tisdag 25 mars 2014

Tjuvstartar Påsken!

En lite försmak av påsken. Avenbokskvistar, krokus och grapefrukt visade sig bli en riktigt vacker kombo.









söndag 23 mars 2014

Mera garn!

Handlat igen! Mera garn! Egentligen var det ju rundstickor jag skulle köpa men som av en händelse dök det här garnet upp :-D. Och vad ska det bli av det månne? Det får väl ligga till sig ett tag.





En vacker skål fick också komma med på ett hörn. En av de vackra saker jag fick ärva av min mamma. En keramikskål från BoFajans keramikfabrik. Fabriken låg i Gävle och ägdes av min morfar Gösta med bröder. Just den här skålen ingår i en fantastisk fruktservis med assietter, skålar och fruktfat.



lördag 22 mars 2014

Tulpaner i förfall!

Oj! Här hade det behövts lite vatten. Lite sent nu... Men erkänn att det är ganska vackert mitt i förgängligheten :-)






Tulpaner som min pappa hade med sig sist han var här och hälsade på. Tänk att han kunde veta att jag är så förtjust i tulpaner ;-). Tack pappa!


fredag 21 mars 2014

Att övervinna rädslan!

Idag har Stora S övervunnit en stor rädsla och motvilja och framför allt sig själv. Jag är så stolt över henne och jag hoppas att hon är stolt över sig själv. 

Det började i tisdags då vi fick ett brev hem från hennes nya lärare (ja, de har bytt lärare mitt i terminen - helt tokigt) att S låg lågt i "avkodning och behöver höjas". Jaha! "Avkodning"? Det senare betyder helt enkelt att hon läser för långsamt och behöver gå till en specialpedagog. Gott och väl. Inget konstigt i det - förutom att brevet inte riktig höll en trevlig ton. Pang på bara i ganska hårda ord. "Oj, oj," tänkte jag. "Detta bådar inte gott." Nåväl, jag nämnde detta med specialpedagog för S och jag såg genast det mörka ångestmolnet ovanför hennes huvud och den panikslagna blicken i hennes ögon. Oj! Detta var viss väldigt jobbigt. 

Hursomhelst, jag skrev tillbaka till "nya fröken" och frågade om det fanns någon chans att jag fick vara med Stora S när hon skulle gå till specialpedagogen och förklarade S's stora motvilja mot detta. Dagen efter stötte jag på "nya fröken" och hade ett mycket fint och förstående samtal med henne om problemet. Jätteskönt (tur att hon kunde uttrycka sig bättre och vänligare i tal än i skrift)! Jag hann också prata med fröken specialpedagog och det gick utmärkt att jag var med. Också jätteskönt!

Frid och fröjd och fixat - trodde jag... Men därefter följde två dagar av ångest och elände hos min stackars, stackars ångestfyllda dotter. Och jag pratade och pratade, lät saken vila, pratade igen, bekräftade hennes oro på alla sätt och verkligen försökte att hjälpa henne på alla sätt jag kunde. Natten till idag (dagen då hon hade sin tid hos specialpedagogen) har hon knappt sovit något alls. I morse ville hon inte ens gå upp ur sängen. Stackars, stackars barn! Till slut kände jag mig nödgad att skriva ett brev till "nya fröken" på morgonkvisten och förklarade att jag inte tror att detta är rätt väg att gå, att mer eller mindre tvinga S att gå till specialpedagogen när hon känner sådan oro. Jag skrev dock att vi skulle komma till utsatt tid och så fick vi se hur situationen utvecklades. Då, precis då, när jag fått iväg mejlet till "nya fröken", var det som om en dimma skingrades runt min dotter, som glad i hågen till slut hade stigit upp, gjort i ordning sin frukost och kvittrade glatt som vanligt i köket. Och där stod jag och hade precis skickat iväg ett dyster brev...

Hursomhelst åkte vi till skolan, gick tillsammans till specialpedagogen, Stora S läste de bokstäver och ord hon skulle läsa, hon fick sätta ett klistermärke på sitt kort, vi gick därifrån och allt var frid och fröjd (på riktigt denna gång). :-D

Stora S har än en gång bevisat hur fantastisk hon är, hur modigt hon ändå utsätter sig och genomgår det hon finner så svårt och skrämmande. Och ännu en gång har hon kommit ut på andra sidan, triumferande, segrande och starkare. Jag är så stolt över att få vara denna lillstora tjejs mamma. Hon är värd så mycket kärlek!

torsdag 20 mars 2014

Någon har fyllt år!

En födelsedagsgumma sover sött. En födelsedagsgumma har slocknat. Fyra år blev hon idag och jag känner att jag vill konservera henne. Hon får inte bli äldre nu - tiden försvinner alltför fort och jag vet inte hur jag skall hejda den, få den att gå bara lite långsammare.

Min lilla gumma, min lilla tös. Min sockertopp,  min sångdansös. Mitt gosedjur, mitt havreflarn. Mitt lilla minsta önskebarn.  

Grattis på födelsedagen, älskade unge!


tisdag 18 mars 2014

Någon fyller fyra!

Tänka sig! Någon fyller snart år. Någon fyller fyra. Någon som lilla H.

Än så länge funkar det att, i smyg, slå in presenter när barnen gått och lagt sig men hur gör man sen... Jag är så kvällstrött att det inte kommer att dröja så länge innan de (i alla fall den större av dem) kommer att vara vakna ända till jag själv går och lägger mig.

Hursomhelst hade jag gärna tagit presentbilderna i dagsljus men det låter sig icke göra då jag i princip aldrig är hemma dagtid utan att barnen också är hemma, ständigt runt mina fötter. Att försöka gömma sig i något hörn är inte heller något alternativ. Men det blev ganska bra bilder ändå. Nu - full planering och fiffande inför Lilla H's allra första barnkalas. Gissa om hon är förväntansfull?! :-)







Panduros Tildapapper i all ära men jag är ändå väldigt nöjd med att jag sparade omslagspappret till några tulpaner jag köpte för ett tag sedan. Passar utmärkt som presentpapper!



söndag 16 mars 2014

Smaka eller inte smaka - det är frågan?

Det här med mat och barn är provocerande har jag märkt. Jag kan i alla fall bli otroligt provocerad. Häromveckan diskuterades "smaka-på-maten"s vara eller icke vara vid lunch på jobbet. Här hemma är ingen tvingad att smaka. Vi propsar inte ens på det. Vi säger på sin höjd att det kan vara bra att smaka på maten för det kan ju hända att man missar något som faktiskt är gott. Sedan låter vi saken bero och lämnar ämnet (tjat mår ingen bra av).

Diskussionen på jobbet gick vidare och jag nämnde att vi har en son som inte äter kyckling, inte äter fisk, inte äter kött (förutom malet kött), inte äter ost o.s.v. Blickarna vändes i fasa mot mig och någon utbrast: "Men står ni verkligen och lagar två rätter eller hur gööör ni?" Som om det vore ett stort problem. Nej, vi lagar sällan två helt olika sorters rätter men ja, det händer i enstaka fall. Däremot steker vi gärna på någon vegobiff, basilikapuck, kalkonschnitzelbiff eller liknande, istället för bacon, lax, kyckling eller vad det nu kan vara vår son inte äter. Lätt som en plätt! För om vi (resten av familjen) bestämmer oss för att äta något som vi vet att vederbörande (i det här fallet sonen) tycker är vidrigt äckligt, så ser vi såklart till att han får något annat. Vem gagnar det att tvinga någon att äta något som denne inte vill ha, eller för den delen låta någon sitta hungrig bara för att. 

Och nej, vi har heller aldrig propsat på att man måste äta upp, inte ens när det vankas efterrätt eller godis efter maten (själv "sparar" jag alltid ett litet hörn i magsäcken om jag vet att vi ska äta fredagsmys eller liknande efteråt. Man är väl inte dum ;-)). Lite släpphänt och slappt kan tyckas. Men å andra sidan har vi tre barn (utan inbördes rangordning) som ber om ost och kex till fredagsmys, gärna äter oliver, äääälskar kapris (en burk tar nästan slut på en enda lunch), tycker att sallad är det bästa som finns, gärna gnager på en bit vitkål, frossar i bönor, linser och kikärtor (kikärtssoppa och kikärtsbiffar är toppen). De har heller inga problem att ute i naturen smaka både kirskål, ätbara violer, rötter, myror och annat som finns att tillgå :-D Så nyfikenheten är det ju inget fel på och därför känns det i vår familj ganska onödigt att propsa på att "man måste smaka" på maten.

Med detta inlägg vill jag inte moralisera över hur man bör göra eller skall göra eller borde göra. Men så här gör vi och jag märker att det till viss del är ganska provocerande. Själv tycker jag att det funkar alldeles utmärkt (för oss)!

lördag 15 mars 2014

Vi är ensamma i helgen, barnen och jag.  Då ägnar vi oss bl a åt fotbad och fotmassage. Sen är barnen lugna och harmoniska - en stund :-)






Oförskämt skönt tycker Lilla H. Mmmhh, meeera mamma! Den lilla mamman har inte heller något emot lite fotmassage, by the way :-D



fredag 14 mars 2014

Trasslet färdigt!

Nu! Nu är det färdigt, trasslet som jag började på i det här inlägget. Lite mer fokus på sjalen än katten denna gång. 

Det finns de som tycker att jag påbörjar alldeles för många projekt samtidigt och anklagar mig för att aldrig få något färdigt. Det är inte alls sant vill jag påpeka. Den här har ju faktiskt blivit färdig (och en hel del annat också, vänta bara) :-)



Det här trasslet var ju inte så kul att ta hand om... Att fästa trådar är ju ohyggligt tråkigt.






Jättesvårt att göra färgerna rättvisa men de två understa bilderna ligger närmast.


torsdag 13 mars 2014

Vårvackert!

Vårvackert med persikokvistar. Känns lite extra exklusivt får jag säga. Jobbar man på en botanisk trädgård så gör man :-). 







tisdag 11 mars 2014

Måleri!

Vi har varit kreativa igen! Eller snarare barnen. Jag har bara bistått med att plocka fram penslar, färger, papper och annat som behövs. Lilla H har upptäckt konsten att blanda färger och gärna blanda färgerna med vitt. Det blir pastelligt - och väldigt vårigt :-)








Hej våren!

söndag 9 mars 2014

Ett paket med garn!

Kolla vad jag hämtade ut på posten häromdagen. För någon vecka sedan frossade jag loss på en av mina garnhemsidor. Det började bli lite tomt i mina garnlådor. Det här är resultatet. Finfina grejor!


Det här skall bli en sommarkudde med mormorsrutor. Eget hitte-på-mönster.


Det här skall bli grytlappar med små påskharar på till påsk. Mönstret finns här.


Det här skall bli en poncho till sommaren. Färgen är mer plommonaktig i verkligheten. Väldigt svårt att få till på bild.


Det här skall bli en poncho (till!) :-). Garnkostnad endast 152 riksdaler. Det känns väldigt tillfredsställande.


Och det här, det skall bli en kofta i egen design och hitte-på... Jag har aldrig gett mig på något liknande men idén började ta form när jag stickade den här sjalen. Jag har ingen aning om hur jag skall gå till väga (jo, lite) och jag undrar om jag kommer att få ångra detta inlägg senare, när stickandet av koftan (kanske) gick åt pipan. Håll tummarna! :-)

Nu skall här stickas!


lördag 8 mars 2014

Rätt tillfälle!

När man lägger upp en stickning med några hundra maskor (ungefär 350 st i det här fallet), då gäller det att välja rätt tillfälle. Ibland tror man att det perfekta tillfället är valt men lik förbannat märkligt nog är det ändå någon (barnen) som listar ut var mamman håller hus och kommer på något jätteviktigt att fråga just densamma mamman (även om pappan sitter/står bredvid i soffan/köket wherever). Med lätt panik i rösten hörs mamman svara: "256, 257, 258... nej-nej-prata-inte-med-mig-nu-för-mamma-räkn...        1,2,3,4.... " Grrrr!

torsdag 6 mars 2014

Gammal kofta

Jag tänker göra något oerhört. Jag tänker göra något vågat. Jag tänker göra något anmärkningsvärt. Jag tänker repa upp en gammal kofta jag stickat en gång för eoner av tid sedan. En av de första koftor jag någonsin stickat faktiskt. Den blev sned och vind och lite klumpig i sömmarna och jag har nästan aldrig använt den. Dessutom har mössen käkat hål på den... Så jag repar upp och återanvänder. Men vad det ska återbli av den upprepade koftan vet jag ännu inte. Några förslag?





En ny kofta skulle jag kunna tänka mig för jag vill ju gärna återanvända de snygga knapparna också.



onsdag 5 mars 2014

Brädad!

Häromveckan var jag hemma från jobbet några dagar, ohyggligt klen och sjuklig. Detta uppmärksammade den lilla H såklart, att den där mamman tänkte minsann stanna hemma hon. Det ville lilla H också förstås. Stanna hemma hos mamma. Ända till det var dags för de andra att åka och jag mumlade något om att jag måste ringa till dagis och säga att hon (lilla H) skulle stanna hemma. "Men jag vill nog till dagis ändå. Jag vill träffa Olivia!" Svisch!!! Borta!!! Utflugen ur mitt knä sådär bara...

Jaha, vad säger man? Brädad av dagisfröken Olivia... när man kan få vara hemma med sin mamma?! Ja ja!:-D


måndag 3 mars 2014

Vårvinter!

Det är inte bara snödroppar som blommar så här års. Kolla här vad som blommar på mitt jobb just nu.




Kan jag verkligen rekommendera att plantera i trädgården om man skulle springa på den på plantskolan.