Är det någon mer än jag som har erfarenhet av detta med stenar? Är det någon som förstår fascinationen av dem? Är det någon mer som har stenar liggandes här och där och överallt? De liksom smyyyger sig in, dessa stenar. Plötsligt ligger de där. I fönsterbrädet, på köksbordet, på hallmattan, i barnens fickor...
Det finns ju stenar som kan förflytta sig, sägs det. Jag är benägen att tro på det, för det kan väl inte vara mina barn som dragit in dem?
Jo visst förflyttar de sig! Hos oss är det dock allra mest *mig* de dras till, och följer med! Jag försöker dock hejda deras annars överallt invaderande förmåga, och har dragit en osynlig, men ändå tydlig, gräns vid dörren in från farstun. Längre in än så får de inte komma i huset. Oftast inte i alla fall... ;-)
SvaraRaderaJa, jag känner till det där fenomenet. E drog hem kilovis med stenar i sin barndom. Så det är bara att ta emot och slänga nån liten obetydlig då och då
SvaraRadera; )
Jo, jag har också en gräns vid ytterdörren men de små grå forcerar den gång på gång. Men en och annan åker ut igen med ojämna mellanrum :-) Skönt att det finns fler som förstår mitt "problem". :-)
SvaraRadera