söndag 29 juni 2014

Astrid Lindgrenfeber!

Det råder Astrid Lindgrenfeber här hemma. Hos henne har vi varit. Hos Astrid. I Astrid Lindgrens värld alltså. Astrid Lindgrens Värld och regn... - vilken kombo. Och inte en angenäm sådan är jag rädd. Suck! Men vi har haft det ganska hyggligt ändå.

Vår avresa startade från Lund vid lunchtid häromdagen och efter fyrtio minuter frågar mellan O om vi är framme i Vimmerby. Då har vi kommit till Höör... Bra början där, vi hade bara ungefär fyra timmar kvar. Efter ytterligare en kvart blev alla hungriga och vi landade på ett hak i Tjörnarp. Custon hette det och lägg detta på minnet go vänner, för där vill ni inte äta, det garanterar jag. Uäck! Vidrig toast och äcklig korv inmundigades i åska, hagel och ösregn. Måttligt mätta och måttligt belåtna ("hungern är den bästa kryddan" är en sanning med modifikation) och lätt illamående fortsatte färden mot Vimmerby.

Efter ytterligare en stund satte alla barnen på sina Mp3-spelare med lurar. Med lurar på öronen är det väldigt lätt att få känslan av att man är ensam i sitt eget lilla universum och gärna nynnar och sjunger med i låtarna man lyssnar på. Således fick vi (mannen och jag) avnjuta tre vitt skilda melodier och textrader med varierande skicklighet - samtidigt. Underbart (och jag menar det verkligen)!!! 

Efter fem timmar och oerhört tålmodiga barn (ja, faktiskt) var vi så äntligen framme vid "Britt och Stens Turistboende" och paradiset i Vimmerby. Här har vi bott förr :-)


Vi är lite traditionella i den här familjen. Den äkta maken bär in alla väskor och all packning medans frun (jag) springer runt och fotograferar... :-D

Här är delar av trädgården!

Härnere bor vi!

Här är köket!

Här är sovrummet!

 Här är barnen! Äntligen på Astrid Lindgrens Värld. Tre som tittar på Pippi Långstrump! Det var innan regnet kom...


I äppelklätterträdet hos Lotta på Bråkmakaregatan!


Hos Nils Karlsson Pyssling!
(Här krympte barnen helt oförklarligt.)

Lilla H tittar på Bröderna Lejonhjärta!

Karamellstrutar! Jag hade ju tänkt hinna ta kort på dessa innan de blev länsade men jag var uppenbarligen för långsam...

Men tar man en närbild syns det inte att struten är plundrad :-)


Helt sysslolös kan man ju inte heller vara på sin semestertripp. Ingen tid får förspillas. Ingen tid får gå till spillo. Ingen tid får förslösas. Alltså tog jag med mig en stickning av det enklare slaget. Det här skall bli en disktrasa till jul. Man får ju börja i tid.


Efter två dagar på Astrid Lindgrens Värld, delvis i regn och rusk och kyla (urk!), var det så dags att ta farväl av vårt fantastiska Turistboende (kan verkligen rekommenderas. I synnerhet om man har barn) och Astrid och dra hemåt.

Nu är vi hemma igen och resan söderut gav oss en helt annan och mer angenäm gastronomisk matupplevelse. Vi (Stora S) blev akut hungriga (hur planerar vi egentligen) i lagom höjd med Osby. Där finns ett rastställe med tillhörande mack och tillika mathak. En sådan där mack som nuförtiden har mer mat och godis än bilprylar. Tack och lov var där ohyggliga köer till korven så vi drog vidare in till själva Osby och snubblade över restaurang Strandpaviljongen Nois Thai. En fantastisk buffé med fantastisk thaimat och alla tre ungarna gluffsade i sig med god aptit. Mig veterligt har de aldrig ätit thaimat tidigare men det gick tydligen hem med besked. Bra, då vet vi det! Fler thaimatsrestaurangbesök alltså! 

End of story!

(Ps. Jag försökte stava "restaurant" som på gammalt vis men se, då gick stavningskontrollen in och protesterade. "Restaurang" skall det tydligen stavas nuförtiden. Ja, jag säger då det - börjar jag bli gammal?)







fredag 27 juni 2014

Klar till slut!

Äntligen! Efter två upprepningar och några  tappade sugar är den färdig - den ljusblå ponchon. Först blev den för vid i halsen. Jag repade upp. Sedan blev den för vid i halsen igen. Jag repade upp. Men sen blev den faktiskt lagom men den kunde gott vara lite längre tycker jag. Nåja, nu gör jag inte om den fler gånger. 

Nu skall jag bara leta upp något i garderoben som den passar till... 














tisdag 24 juni 2014

Sommar!

Nu är det sommar! Det märker man när ungarna pratar mycket om glass.
Nu är det sommar! Det märker man när ungarna springer ut och in för öppen dörr, med skor eller helst utan och drar in en massa grus, gräs och annat skräp.
Nu är det sommar! Det märker man när man måste dammsuga oftare än annars...
Nu är det sommar! Det märker man när ungarna kommer in en efter en med varsin bukett blommor till mor. :-)


Tack underbara barn!




onsdag 18 juni 2014

Rabarber! God rabarber! Monsterrabarber!

Vi har en rabarberplanta. Vi har en stor rabarberplanta. En enorm rabarberplanta. Tycker åtminstone jag för inte är det väl min arm som är klen?



Plantan har jag en gång fått av min pappa. Den är precis lika enorm. Bra kvalitet på den där plantan för här får den minsann ingen gödsel eller annan lullull inte. 



Få inte prestationsångest - jag har inte bakat brödet själv. Däremot gör jag gärna rabarberkräm åt barnen.





Och en hel del saft!


lördag 14 juni 2014

Halvfart!

Livet går på halvfart och det får jag lära mig att acceptera. Livet, bloggandet, stickandet, det mesta. Men faktum är att livet sakta men säkert börjar återvända och jag har tagit mig upp ur den allra djupaste dalen - i alla fall för den här gången. Jag inväntar välbehövlig semester men försöker ändå njuta av de fina, varma sommardagar vi har fått oss till del den sista tiden. Jag jobbar ju dessutom utomhus vilket ger mig en välbehövlig dos D-vitamin.

Häromdagen kunde vi njuta av ljumma vindar på altanen efter fritids, dagis och jobb, trots att det regnade. Altandörren stod öppen fastän det var mulet och grått. Helt okej tycker jag!

Jag har också påbörjat en ny sjal... Surprise! Bara det talar väl för att livet börjar återvända :-) Det blir en till Taygete. Jag känner att det kommer att bli många sådana här. Rolig att sticka och så finns det ju så oändligt många fina färgkombinationer och garnkvalitéer att testa. Just den här blir fin till jul tycker jag. Sedan kan man ju sticka en sommarvariant, en vårvariant, en höstvariant, en till påsk och en till halloween, en till midsommar och en till bröllop och så en bara för att. Den förra jag stickade hittar ni förresten i det här inlägget.







Men är det inte rätt förutsägbart...? Ser ni figuren som kommer struttandes uppe i högra hörnet. Det slår aldrig fel... ska det fotograferas stickningar ska det komma en katt också.

Tam tam tam tam tam tam...

...tam tam tam tam taratam...

Men nä... det får vara den här gången. Fortsätt du med din fotografering. Jag går någon annanstans. Bort och iväg mot nya djärva mål. Oh my, oh my!

Stickningen ligger kvar, alldeles orörd och ser nästan lite besviken ut... :-)




torsdag 5 juni 2014

Mamma!

Idag för ett år sedan dog min mamma. En dag fanns hon och nästa dag samlade jag ihop en utspridd familj från jobb, dagis och skolutflykt för att hasta iväg till ett lasarett i en annan stad. Då hade resten av min familj redan varit hos mamma i flera timmar. Ytterligare några timmar senare fanns hon inte mer.

Ingen visste att hon var så sjuk. Hon hade trillat och brutit nyckelbenet. Något hände och ett par dagar senare låg hon med slangar och kanyler överallt. Det fanns inte längre något att göra för henne. Det gick så fort. En efter en av de livsuppehållande apparaterna kopplades bort tills hon inte längre fanns hos oss, alltmedan vi stod runt hennes säng, höll hennes händer, smekte hennes panna. 

Hon var min mamma och med henne försvann så mycket i mitt liv som jag i dag saknar så starkt. Någon som förstår, någon som kan uppskatta, någon som ser bara mig och vad jag åstadkommit. Med henne försvann kvinnligheten i mitt liv. Med henne försvann en form av trygghet jag inte kan förklara. En form av trygghet i att ha en mamma som förstod delar av mig, delar i mitt liv som ingen annan kan förstå. Jag saknar hennes intresse för mitt jobb, hennes intresse och förståelse för mitt hantverk, min stickning, min virkning och mitt måleri. 

Min sorg är enkel, stillsam, tyst och berör ingen. Därför pratar jag inte så mycket om min sorg. Den syns inte, hörs inte. Den är inte så högljudd. Det betyder inte att den inte finns där. Den är bara lite tyst. Ingen frågar efter den. Omgivningen glömmer och min sorg tystnar ännu mer, göms  och stoppas undan djupt inom mig. 

Älskade lilla mamma - så mycket jag har kvar att säga dig, så mycket jag har kvar att visa dig, så mycket jag skulle vilja veta.

Älskade lilla mamma. 
Älskade mamma!