söndag 25 september 2016

Lilla butiken @rikaulricha Design!

Nu är det gjort! Nu har jag tryckt på knappen. Jag har tryckt på "öppna butik"- knappen, nästan ett år efter att de första idéerna om en egen liten webbutik dök upp i huvudet. Jag är ju inte så snabb, nä...

Under året har jag funderat, letat efter dekaler, letat fraktpåsar, funderat, våndats, hittat på ett varunamn, ett butiksnamn, fixat en logga, funderat, färgat garn, stickat sjalar, tryckt tygtryck, våndats, funderat, funderat och våndats... Ja, allt detta i vågor, höga och låga och egentligen har butiken varit färdig ett bra tag men jag har dragit mig för att trycka på knappen "öppna butik". Men nu är det gjort! Jag har öppnat min egen lilla webbutik @rikaulricha Design. Här kommer jag att sälja små tygpaket med tygbitar i lagom quiltstorlek. Tygbitar jag färgat och tryckt med mina egna stämplar. Här kommer jag att sälja mönster på mina egna sjalar och annat som jag deignat. Jag hoppas att min lilla shop ska, över tid, utvecklas och fyllas med annat kul och spännande från mina händer. Just nu vill jag bara landa i att jag faktiskt öppnat En.Egen.Webbutik!

Ett litet steg för mänskligheten men ett jättekliv för mig! Önska mig lycka till!





En trave quiltpaket. Först har jag batikfärgat tygerna och sedan tryckt dem med stämplar som jag tillverkat själv. Helt unika tygbitar alltså! Jag försöker också använda återvunnet tyg så långt det går.


Ett litet paket med fem tygbitar. Två enfärgade och tre med tryck.






Två Ulrichasjalar! Man kan välja att köpa bara mönstret eller ett garnpaket med mönster och garn färgat av mig.









Garnnystan med tillräckligt mycket garn för att sticka min Ulrichasjal. De finns i tre olika färgkombinationer. 





Och nu känner jag spontant: Hjälp! Tänk om ingen köper något... Hjälp! Tänk om någon handlar...
Hehehe! Det här ska bli kul!
Välkomna in!

onsdag 31 augusti 2016

Ny design!

Så här i sensommartider har jag inspirerats att färga lite garn igen och jag måste säga att jag är ûbernöjd över resultatet även om det inte blev riktigt som jag tänkt mig. Speciellt när man flammfärgar garn blir det lite som det blir ibland men det är ju å andra sidan väldigt charmigt. 

Och vad ska det nu bli av dessa garner tänker ni. Jo, nu skall här designas en sjal igen. Som jag har längtat efter lite tid över för detta projekt. Jag har redan provstickat i annat garn och nu får jag ta och provsticka lite i det här. Så vet ni vad jag kommer att pyssla med om kvällarna i höst :-)


Kolla sådant garngodis, va!!! Alldeles nyfärgat!





Solgult!


Skymningsrosa!

Jag börjar med de solgula nystanen och så stickar jag på och ser hur det artar sig. Jag har såklart en idé i huvudet men den förändras ständigt och jag har ingen aning om hur det blir i slutänden. Hur spännande som helst, eller hur!


Och kolla här vad jag fångade på bild (bortse från sjalens fisiga färg som är mycket vackrare och renare i verkligheten)... :-p 
Flyg fula fluga flyg och den fula flugan flög
Flög fyla flöga flug och den flyga flögan flåg
Ungefär som den sista raden brukar det bli när jag ska säga ramsan högt... Ack ja!



Och efter det här inlägget, go' vänner, finns det risk för en viss bloggtorka. Jag dyker upp igen (kanske förr än jag själv anar) men nu blir det bloggpaus en vecka eller sju.

Tjingeling!




torsdag 25 augusti 2016

Hildesjalen är färdig!

Minns ni alla mina fula garner som sedan blev fina garner? Nu har jag designat en liten Hildesjal som passar utmärkt till garnerna. Efter att ha repat upp sjalen sjutton gånger blev det här resultatet. En trekantssjal med enkelt strukturmönster. Den fungerar finfint i mina två flammfärgade garner och i ett enfärgat garn tror jag den kan bli fantastisk. En enkel trekantssjal med lite lagom mönsterstickning. En perfekt stickning till nybörjaren som vill utmana sig själv lite grand.

Under bilderna här nedan kommer mönstret. Sticka den i valfritt garn men själv har jag stickat den i ett tvåtrådigt garn i ren ull med stickor nr 5 och en stickfasthet på ca15m /10cm. Tänk på att ju grövre garn och större stickor desto större sjal och tvärtom. Om man vill trixa och fixa lite är det annars lätt att justera storleken på sjalen genom att bara öka eller minska antalet mönsterrapporter. Istället för åtta varv mosstickning kan man sticka 12 t.ex. Jag har skrivit ut maskantalet lite då och då i mönstret för er som vill hålla er till mitt mönster. Det är mest en fingervisning. Skulle antalet maskor inte stämma exakt gör det inte så mycket. Det här är ett ganska förlåtande mönster när det gäller "misstag" jämfört med en sjal stickad i ett komplicerat spetsmönster.

Ni som har Instagram och stickar sjalen får gärna tagga era bilder med #hildesjal så att jag kan följa era arbeten.
















Och kolla här vad jag har införskaffat mig - små fina etiketter att sy på på mina egendesignade projekt. Fint va!



Hildesjal!

Till just det här garnet har jag använt stickor nr 5.

rm = rät maska
av = avig maska
omsl = omslag
*-* = anvisning innanför *-* upprepas angivet antal ggr

Lägg upp 3 m och sticka 6 rv. När du kommit till slutet av det sjätte varvet vrider du arbetet 90 grader medurs och plockar upp 3 m längs kanten. Vrid arbetet ytterligare en gång 90 grader medurs och plocka upp 3 m längs uppläggningskanten. Du har nu 9 m på stickan. Sticka ett rätt varv.

Fortsätt sedan så här i rätstickning:
V1. 2rm, omsl, 2rm, omsl, 1rm, omsl, 2rm, omsl, 2rm
V2. Räta maskor hela varvet ut.
V3. 2rm, omsl, 4rm, omsl, 1rm, omsl, 4rm, omsl, 2rm
V4. Som varv 2
V5. 2rm omsl, 6rm, omsl, 1rm, omsl, 6rm, omsl, 2rm
V6. Som varv 2 och 4

Fortsätt att sticka rätstickning och öka på detta sätt tills du har 69m på stickan (det ökas alltså 4m på vartannat varv). Var i fortsättningen uppmärksam på när det är rätstickning och slätstickning.

Sticka sedan *6v slätsticknin, 2v rätstickning* Upprepadessa 8v 6ggr. Du har nu 165m på stickan.

Sticka sedan 2v slätstickning, 8v mosstickning, 6v rätstickning och 2v slätstickning. Du har nu 201 m på stickan.

Sticka nu ett hålvarv enl. följande:
2rm, omsl, *2rm tills, omsl* upprepa *-* 48ggr, 2rm, omsl, 1rm, omsl, 2rm, *omsl, 2rm tills* upprepa *-* 48ggr, omsl, 2rm
Sticka ett avigt varv.

Fortsätt med 6v rätstickning, 8v mosstickning och 2v slätstickning. Nu har du (förhoppningsvis) 237m på stickan och det är dags för avmaskningen i picot (och skulle det nu vara så att maskantalet inte riktigt stämmer så är det lite struntsamma eftersom en maska hit eller dit i det här mönstret inte spelar så stor roll. Det blir bra ändå :-)

Avmaska så här: (Om du tycker att följande beskrivning känns svår hittar du en instruktionsvideo här) Sticka en maska rät, lägg upp tre nya maskor genom att sticka in den högra stickan mellan de två första maskorna på vänster sticka, gör ett omslag på höger sticka och dra igenom garnet och sätt öglan på vänster sticka (framför den första maskan). Upprepa detta två gånger till. Nu har du lagt upp 3 nya maskor. Sticka nu första maskan på vänster sticka rät och lyft sedan maskan på höger sticka över den nyss stickade. Maska av 5m till. Lägg så upp 3 nya maskor som tidigare och maska av 6 maskor. Fortsätt tills du inte har några maskor kvar. Klipp av tråden och dra den igenom sista maskan. Fäst trådarna och blocka gärna sjalen om du vill. Då får den en jämnare form och blir också lite större.

För att blocka sjalen blöter du den och kramar ur det mesta av vattnet. Jag brukar lägga sjalen i en handduk och försiktigt krama ur överflödigt vatten. Den ska bara vara fuktig, inte plaskblöt. Jag använder mig av blockningsvajer och barnens gamla "hoppa-hage-pussel". Det finns speciella blockningsmattor men de är superdyra och principen och materialet är precis densamma som "hoppa-hage-pusslen". Har du varken vajer eller matta går det bra att bara plantorka den eller spänna upp den med nålar på en madrass eller liknande. Använd fantasin :-)



Så här ser det ut när jag blockar. På sommarhalvåret passar jag på att hålla till på altanen soliga och varma dagar. Gott om plats och det torkar på nolltid.






Lycka till!
(och tack för att du vill sticka min Hildesjal)




måndag 22 augusti 2016

Sommarens sista blommor?

Det är ju synd att säga att detta skulle vara sommarens sista blommor men i vår trädgård är det nog tyvärr så...




Det här är vad jag lyckats skrapa ihop och det blev ju en del trots allt. Lite besviken är jag nog ändå på alla rosor vi har i trädgården som hittills inte blommat om trots att det står att de är remonterande rosor :( Kanske är de för unga än? Nåja, det växer massor av rölleka överallt och de är ju faktiskt riktigt fina och fyller ut en hel del och så hittade jag vackra blad av silverax vars blommor inte slagit ut än.

Här är resultatet - några buketter av sensommarblommor att pryda hemmets olika vrår med. Hjälp fick jag också av lilla H :)



Vackert i en gammal burk från BoFajans.



Och fint tillsammans med loppisfynden!


Rosa gör sig riktigt fint i glasvasen från Skansen och duken jag själv broderat en gång för hundra år sedan.

Lilla H's arrangemang! Blad av silverax,  kärleksört som ännu ej slagit ut och en röd ros. Vackert!



torsdag 18 augusti 2016

Små saker!

Söndagar är loppisdagar. Eller ibland i alla fall. Innan vi åkte på semester pratade vi om alla loppisar vi skulle besöka i Svärdsjö med omnejd när vi kom dit. Och hur blev det med den saken? Inte en enda loppis blev besökt :-( Inte uppe i Dalarna i alla fall. Men när vi var på väg söderut stannade vi faktisk till vid en lada utanför Huseby i Småland. Den har vi åkt förbi många gånger på vår väg till och från Växjö (där min familj bor) men aldrig gått in. Men den här gången slog vi till och tog oss en liten paus i bilåkandet. Där fanns massor av fint men tyvärr till fantasipriser. Jag förstår av skylten "Antikt" att döma att de vill få det till att bli lite mer exklusivt men att hitta samma prylar för en hundring mer än på en loppis känns ju lite surt. Så inget handlat blev det där men jag blev bra sugen på en helt fantastisk fotogenlampa i jugendstil. Jättestor taklampa med en ovanlig lite kantigare glaskupa och med hållare för stearinljus. 2500kr skulle de ha för den och det kan jag faktiskt tycka att den var värd men jag intalar mig själv att vi ändå inte hade plats i bilen med tanke på all packning (att vi verkligen inte hade råd rent ekonomiskt väljer jag att blunda för...).

Hursomhelst, magert blev det på loppisfronten och det var vi ju tvungna att avhjälpa på hemmaplan. Egentligen letar vi just nu efter en låg skänk men det hittade vi inte den här gången men väl lite småprylar som får trängas med alla andra småprylar här hemma.

Fatet och skålen i glas till höger är "gamla" loppisfynd. Vasen och ljusstaken hittade vi på vår senaste loppisrunda.

Kolla så fin liten vas! Jag har börjat förstå att jag nog är lite svag för brunt glas. Det är ju så snyggt! Och vem kan motstå brunt och rosa i kombination, jag bara undrar?!

Så snubblade jag över en fantastiskt fin liten vas från Rörstrand. Och vem kan motstå blått och rött i kombination, jag bara undrar?!

Den gode maken hittade också sina fynd minsann. Ljusstakarna från BoFajans hittade jag för några veckor sedan och nu hittade mannen en lockurna från samma serie. Ibland har man tur!

Tjolahopp!



måndag 15 augusti 2016

Semesterns roadtrip i bilder

Och så bar det iväg. Efter två somras "hemestrar" (d.v.s. semester på hemmaplan med diverse dagsutflykter vilka har varit väldigt vilsamma och sköna) drog vi i år iväg på en två veckor lång road-trip genom en liten bit av vårt avlånga land.  Lund-Stockholm-Svärdsjö-Vimmerby-Lund. Det är ju lite vår grej att bila genom Sverige. Har gjort det i många år. Toppen tycker vi och toppen tycker barnen.


Vi startade vår resa genom att tröska upp till Stockholm. Bodde gjorde vi i Tyresö där vi hittade det här lilla förtjusande vandrarhemmet. Dock var det inte i det här huset vi bodde men det var väldigt likt. Just det här inhyste reception bl.a. Gulligt så det förslår och med fina omgivningar vilka jag inte hann fotografera så mycket av. Man kan ju inte vara på hugget jämt.


Vi utforskade närområdet och hittade ett litet stall i bästa Vilda Västernstil. Det var inte lätt att få någon bra bild på det men det var mycket finare och framförallt coolare i verkligheten. Här ser det mest ut som ett ruckel, tyvärr.





Åsså hittade vi ett helt fält med vildhallon! Vi hade ingen skål att plocka i men väl ett par blå
skoskydd att lägga hallonen i. Fräscht! Hä,hä! Men de var ju faktiskt oanvända och rena (skoskydden, alltså).

En av dagarna var vi på Gröna Lund och den andra tillbringade vi på Skansen där vi bl.a. stötte på några så'na här...


...och några så'na här!
Lemurer är ju för sköna. Helt avslappnade bland alla besökare och nog lyckades jag få med en lemurrumpa på bild också. Nå, håll till godo med min fotokonst. Man kan inte lyckas jämt...


Här sitter ju också ett skönt gäng! Mina barn närmare bestämt som mer eller mindre coolt beundrar utsikten. Lilla H, Mellan O och Stora S. Finfina ungar och en dröm att ha med på långresor genom landet. Många timmar i bil har det blivit och deras otålighet och gnäll har varit nästan obefintligt. 


Åsså har det handlats så klart. Fynden är gjorda på Skansen. Den ihoprullade bonaden får nog hamna i köket när lämplig plats uppstår. Den gröna vasen kostade endast 25 riksdaler och passar bra i min samling av minivaser. Den lilla keramikpumpan var ju alldeles förtjusande och kommer fram när det är dags för höstpynt. Sist men inte minst har vi ju muggen. Handmålad så klart och går helt emot min annars så milda färgskala men här blev det fart och fläkt på färgerna minsann. Någonstans ska jag väl få den att passa in och framförallt hoppas jag den är god att dricka kaffe ur (och vid närmare eftertanke är väl det nästan, men bara nästan, det viktigaste).



Efter två heldagar i Stockholm drog vi vidare till Svärdsjö i Dalarna där min pappa har en sommarstuga. En sommarstuga som jag tillbringat alla mina barndoms somrar i. Röda timmerstugor och strandtomt med björkar, brygga, båt och bad. Där väntade (förutom barnens morfar) min bror och hans barn, d.v.s. barnens kusiner. Vi kom dit och sedan såg vi inte röken av barnen på närmare en vecka. De dök upp när det vankades mat (i bästa fall). Och så roligt de haft det och det värmer i hjärtat att se hur bra kusinerna leker med varandra trots en del åldersskillnader. Mina egna erfarenheter av lek med kusiner och åldersskillnad är inte lika positiva, därför blir jag så glad när jag ser att de leker så bra tillsammans och tar hand om varandra.




Det blev en del utflykter också. Tillsammans med barnens morfar, min bror och kusinerna åkte vi bl.a. till stångjärnshammaren vid Korså bruk. Där kikade vi runt på friluftsmuséet en stund, åt medhavd matsäck och åkte sedan vidare och gick en liten runda i skogen.

Där hittade vi trollsk natur...


...och vi hittade lingon och blåbär. Blåbär plockade vi så det räckte både att äta som de var med mjölk och till en blåbärspaj.



Nere vid bryggan dracks det kaffe, virkades (självklart!) och plaskades med fötterna i vattnet. Barnen badade (och faktiskt jag också som på äldre dar blivit en riktig badkruka, burrrr!) och den äkta hälften lyckades, efter en hel del dramatik i vassen, dra upp en riktigt fin gädda på 2,5 kg. Den rökte vi efter konstens alla regler och så gott det blev. Gädda är väl inte annars någon favorit men röker man den blir den riktigt god.

Efter en vecka var tiden vid bryggan i Svärdsjö slut och vi åkte söderut igen till Vimmerby. 

I Vimmerby bodde vi för tredje gången på Britt och Stens turistboende. Det kan jag verkligen rekommendera. Så personligt och trivsamt. Vi välkomnades med glass till barnen som också fick framställt varsin solstol med bulliga mjuka dynor. Där brukar vi bo i en egen liten lägenhet med två rum och kök. Lite spartanskt men funktionellt och framförallt välkomnande och trivsamt. 

Så följde två dagar i Vimmerby på Astrid Lindgrens Värld. Det är två år sedan vi var där sist och den här gången tittade vi på två Ronja Rövardotterföreställningar och Bröderna Lejonhjärtas tre föreställningar i den nya Törnrosdalen och Körsbärsdalen. Toppenföreställningar med drake och levande duvor. Jag är ju så känslig och sentimental och börjar ju lätt gråta och fick sitta med solglasögonen på mig mest hela tiden. Just Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta (samt Mio min Mio) är mina Astrid-favoriter som jag läst om och om igen även som vuxen. Kanske därför jag blir så gråtmild. Och så fick lilla H titta på en föreställning av Allrakäraste Syster. Hon har bara sett filmen tidigare och den har varit hennes favorit i säkert två år. Nu gick vi till Bokhandeln och köpte boken åt henne. Hon har redan hunnit läsa den flera gånger :-)

Nu har vi hunnit vara hemma i några dagar och nu börjar jag bli människa igen. Det är jättekul att vara ute och resa och både jag och den äkta hälften (och barnen hoppas vi) mår otroligt bra av att komma ut och tröska runt, bo på vandrarhem och göra utflykter. Men priset jag får betala är ganska högt. Det tar mig nuförtiden åtskilliga dagar av återhämtning. Mitt huvud blir trött och tankarna går långsamt och jag rör mig som i sirap. Allting går väldigt trögt och huvudvärken lurar runt hörnet. Även om min utmattning absolut är bättre än när jag blev sjukskriven för två år sedan finns det spår kvar som kanske är bestående. 

Hursomhelst börjar jag bli normal igen och med en veckas semester kvar har vi hunnit med en loppisrunda också. Bilder på resultatet av den lilla trippen kommer längre fram.





söndag 7 augusti 2016

Underskatta aldrig en 6-åring

Underskatta aldrig en 6-åring! Det har jag bittert fått lära mig. Här kommer en sedelärande liten berättelse. Läs, lär och begrunda.

Jo, så här är det: det händer några (någon) gånger i veckan att jag tar mig en liten joggingtur på den Skånska landsbygden. Jag är långt ifrån någon träningsfreak men vill väl "hålla mig i form" som det heter i folkmun. Det senaste halvåret har stora S börjat följa med någon gång då och då och det funkar ju hur bra som helst. Vi tar det ganska lugnt och blir det för jobbigt så går vi en liten stund. 

Häromdagen var det dags igen och just den här gången såg jag extra mycket fram emot att springa med just stora S eftersom det var lite jag ville diskutera med henne på tu man hand. Som en blixt från en klar himmel står plötsligt lilla råttan H i hallen och deklarerar upprört att hon vill minsann också med hon. Den lilla mamman försöker förgäves neka henne detta på ett så milt men bestämt sätt som möjligt för att undvika vidare utbrott som, i bästa fall skulle försena vår runda och i värsta fall spoliera den helt och hållet. Till slut trodde jag verkligen att vi undvikit stormen och vi kunde ge oss iväg. Stora S och jag börjar gå men efter en stund inser vi att vi inte är ensamma. Bakom oss kommer en liten tjurig, surmulen råtta knatandes i sina sandaler. Jag känner hur jag börjar koka och hur tålamodet tryter och hur den pedagogiska mamman blir lika tjurig och surmulen. Jag försöker återigen tala om för den lilla H att hon inte kommer att orka hela rundan, att hon inte kommer att kunna springa lika fort (nåja, vi är ju egentligen inte så snabba S och jag, men ändå...) och att jag då rakt inte har lust att bära henne hem när hon inte orkar längre. Men nej! Lilla H är envis och mamman sur och så ger jag upp och låter henne hållas. Efter den uppvärmande promenaden på fem minuter är det dags att börja springa. Nu, tänker jag, nu kommer hon att vilja vända och gå hem. Men Lilla råttan H börjar springa. Och som hon springer! Hon springer förbi stora S och mig och springer och springer. Så vilar hon emellanåt och väntar in oss, springer igen, vilar lite och fortsätter sedan att springa hela rundan på 3 km. Jag ser den lilla kroppen med de smala små benen sätta iväg och mitt hjärta vill bara brista. Ilskan är som bortblåst och kärleken till denna lilla envisa 6-åring väller upp inom mig. 

När vi kommer hem och hon konstaterar (och helt utan ett någon tråkig "vad var det jag sa-attityd") att: "Jag klarade det visst mamma!" kan jag bara kapitulera och erkänna att Mamman hade fel. Jättefel! 

Så vad har vi då lärt oss av detta? Jo, underskatta aldrig en envis 6-åring (och inga andra barn eller vuxna heller för den delen).




tisdag 2 augusti 2016

Helrumsbilder och nytt konto på Instagram!

Så var det det här med bilder på Instagram igen. Jag har (tadaaaa...) skaffat ett nytt (ett till alltså) konto (mest bara för att det numer går så smidigt att växla mellan dem och för att det är så roligt att ta bilder och så är det ju så roligt att dela med sig av dem också). Kontot heter rätt och slätt @hemma_hos_ulricha. Fyndigt, spännande och väldigt extraordinärt, eller hur! 

Hursomhelst handlar det, precis som namnet antyder, lite mer om bilder från hemmet och lite från trädgården och lite på katterna och lite annat smått och gott som (jag tycker) kan vara kul. Jag följer själv en del av dessa fantastiska Instagramkonton med heminredningstema från tjusiga herrgårdar och gamla sekelskifteshus och torp. Och vilka bilder de lägger upp... Bland alla dessa jättefina detaljbilder finns också dessa jättefina helrumsbilder där det alltid är jättestylat och framförallt jättestädat. Jag inser ju att det där med helrumsbilder aldrig kommer att hända på mitt Instagramkonto... Jag är glad om jag får till de där detljbilderna som lämnar väldigt mycket kvar till fantasin om vad som döljer sig utanför den snäva kanten på bilden. Troligtvis inbillar sig läsaren/tittaren att resten av huset är i samma goda skick och att vi verkligen lever i denna städade perfekta tillvaro (med tre barn, två katter, ett marsvin, en slarvig äkta make och landsbygdens alla tusen miljoner flugor... JoJo!) Men nähä, inte då! Och det kan ju vara ganska skönt och en lisa för själen för er att veta sanningen om åtminstone mina bilder. Här är det bluff och och fejk som gäller. Ja, lite i alla fall! :-)



Den här fina lilla bilden lade jag upp på mitt Instagram härom veckan. I lite lagom närbild och med ett svagt filter över och tillfixad i största allmänhet. Tittar man riktigt noga kan man faktiskt se den döda flugan som ligger på rygg strax nedanför fönstret till vänster. Höhöhö, den glömde jag ta bort och såg den först när bilden var publicerad. Så dags då men vem är perfekt?



Här är samma bild tagen lite mer från fågelperspektiv. Här syns inte flugan... men väl en annan fluga och lite annat skräp. Nåja!






Och kolla här! Så här ser det alltså ut. Tvätten hänger utanför, ett gammalt larm står och skäms, barnens gipsfigurer har jag föst åt sidan och den äkta hälftens kikare står där de står. Tja, vad säger man... Finare än så här blir det sällan.



Men det finns väl en charm i det också? Här bor ju folk. Hela min fantastiska familj som strör saker omkring sig. Precis som det ska vara!

Puss och kram!