söndag 31 augusti 2014

Sommaren 2014

Sommaren 2014 blev en bra sommar. Toppenväder och en toppensemester. Aldrig har en semester varit så välkommen som just den här. Jag tror, helt krasst, att den räddade mig från en sjukskrivning. Vi har tagit det lugnt och inte flängt hit och dit utan varit mycket hemma. Den äkta mannen har byggt och byggt och byggt och nu har vi den mest fantastiska altanen med plats för många aktiviteter. Med plats för två hängmattor och med plats för en hängstol. Med plats för grill och med plats för en pool. Med plats för många att umgås. Och det är väl det som är det bästa med vår nya altan - alla vänner som får plats och som kommer och förgyller den med sin närvaro. 

Emellertid kommer det inga bilder på altanen i bloggen just nu. Trots allt är det lite detaljer kvar som inte hunnits med. Men nästa sommar - då... Så istället följer här lite andra sommarbilder från sommaren 2014. 

Håll till godo!


Massor av allehanda bär. 



Så lite saft har det ju blivit!



Trots allt har vi åkt på en och annan utflykt. Helt kravlöst.



Jag har tagit mig tid till att sticka i lugn och ro.



Havet!



Och alla snäckor vi plockat!




Lek i trädgården!


Solrosor!



Och nu, i slutet av sommaren, har vi kommit fram till vindruvorna.
I år räcker de till att ta in och äta av i största allmänhet. Men så som den har växt i år kommer det nästa år att svämma över av vindruvor (hoppas vi) och då kanske "vinbryggeriet" (vad heter det egentligen) kommer igång på Mossen igen. Till dess får vi nog inventera alla gamla flaskor av hemkört vin vi redan har i källaren. Det kan bli spännande!
Nu säger jag:

Hej September!






onsdag 27 augusti 2014

KAL = knit along

Jag är med i min allra första KAL. Tänka sig! Denna förkortning har jag sett en massa gånger men aldrig förstått - förrän nu. Och nu är jag själv igång med min allra första KAL. Tänka sig! Knit along! Det vill säga att man stickar tillsammans med en massa andra stickare/stickerskor på ett gemensamt valt projekt. Var och en stickar på sitt eget förstås och man gör det över nätet. In cyberspace! I det här fallet över Facebook. Så kan man följa varandra, tipsa varandra, visa varandra och fråga varandra när man kör fast, t.ex. Det som skall stickas den här gången är en kofta, en Pergola (länk till Ravelry-mönster) designad av Maria Magnusson

Här nedan ser ni mitt påbörjade projekt. Garnet jag stickar i är Drops Muskat som egentligen är för grovt enligt mönstret. Det tror jag att jag löst genom att gå ner en storlek i själva mönstret och kanske får jag hoppa över en och annan mönsterrapport (eehh...). Det kanske går bra (väljer jag att tro) eller så går det rent åt hel...te. Det återstår att se hur skicklig jag är (Hm).

Och jag ska säga att det är då rakt ingen social stickning detta. Inte för mig i alla fall och dum är jag som envisas med att sticka på den med tre barn, en äkta make, tre katter och två marsvin närvarande. Det är som gjort för allehanda småfel (och större med för den delen...). Men det är ju inte de tre barnens fel eller den äkta makens fel eller katternas fel och verkligen inte marsvinens fel. De sitter ju bara i sin bur så dem kan jag faktiskt inte alls skylla på. De åkte med av bara farten. Vad de andra beträffar vill de ju faktiskt bara umgås med mig, prata med mig och krama mig och det är ju underbart. Det är jag som måste lära mig att ta fram dylika stickningar under total ensamhet och harmoni (vilket innebär att den här koftan kanske inte blir färdig i brådrasket precis...).










Någon gång emellanåt smiter jag ut på nya altanen med en kopp kaffe. Då följer oftast en stickning med. Den här gången blev det just Pergolan.




söndag 24 augusti 2014

Spetsar och gamla handdukar!

Spetsar och gamla handdukar. Vad kan man göra med dem? Jag tänkte sy en duk (eller flera).

Handdukarna har varit min mammas. Fina handbroderade handdukar som jag inte riktigt velat använda som just handdukar. De har legat nerpackade i väntan på ett nytt liv och häromdagen kom jag på det. I mina gömmor har jag också en rulle med knypplad spets. En del av den har jag redan använt på några kuddöverdrag men det är en hel del kvar av den. 

Nu har handdukarna åkt i tvätten och hängts upp på tork. Så fort tiden tillåter skall jag sätta mig med nål och tråd och se vad jag kan få ihop. Fortsättning följer... Till dess - njut av bilderna. Visst gjorde de vackra ting förr!


















onsdag 20 augusti 2014

Ännu en kofta

Nu är jag igång igen med ännu en uppifrån-och-ner-kofta. Garnet var ett impulsköp från Garnkorgen när jag egentligen skulle ha något annat... Jag vet ju att det alltid är svårt det där med färger när man köper över nätet men beskrivningen "hallonröd" kändes ju ändå rätt säker, tänkte jag. Den såg ju dessutom hallonröd ut på bilden. Definitionen vilken färg hallon har är uppenbarligen en smaksak och kan nog tolkas ganska fritt erfor jag när paketet med garnet kom. Det var inte hallonrött och det var inte heller varmt vinröd som bilderna här nedanför visar. En mycket svåråtergiven färg således. Den är en mer kall hallonvinröd...?! Eh, var det någon som förstod den beskrivningen? Nåja, garnet var köpt och hamnade i fy-lådan ett tag. Jag funderade och funderade och så - det får bli en uppifrån-och-ner-kofta till. 

Garnet kom i härvor så jag pillade fram min garnvinda och min nystvinda och skulle sätta igång. Men hujeda mig sådant trassel. Det tog mig gott och väl en timme (och hundrafemtiosju svordomar) innan jag lyckats nysta upp ett nystan av den hemska trassliga härvan. Dessutom var det stickigt (vad trodde jag när jag köpte ett ullgarn..) Det börjar ju lysande - fel färg, trassligt och till på köpet stickigt. Sedan visar det väl sig att garnet inte räcker till en färdig kofta heller. Suck! 

Härnedan ser ni i alla fall en liten början av koftan. Om garnet räcker (och mitt tålamod) så skall det nog bli en ganska fin kofta.


Flätor och mosstickning blir fint ihop!











söndag 17 augusti 2014

Lavendel

På jobbet växer det sådana här - lavendel. I massor! Lavandula angustifolia. Strax innan semestern, strax innan blommorna slog ut, plockade jag mig en bukett som jag sedan delade upp i mindre buketter.





Dessa lät jag sedan hänga på tork ett tag.

Men hjälp av små, små händer repade jag sedan av alla blommor och då doftade det ljuvligt av lavendel i hela huset.



Nu har jag lagt blommorna i en burk med lock i väntan på att jag ska sy små lavendelpåsar att fylla. Sedan får påsarna bo bland vår lakan och handdukar. :-)! Till hösten och vintern kan vi sedan njuta sommarens doft och till nästa år hoppas jag att jag har lavendel här hemma i min egen trädgård.

lördag 9 augusti 2014

En skål med snäckor, en skål med minnen!

En skål full av snäckor! En skål full av hav! En skål full av barndom!

Den här sommaren har varit fantastisk. Fantastisk på många sätt. Vi har inte gjort några flådiga resor, varken utomlands eller hemma i Sverige i år. Inte för att vi brukar göra några flådiga resor i största allmänhet och verkligen inte några resor utomlands i synnerhet. Vi brukar åka på en liten bilsemester under ett par veckor och bo på vandrarhem och B&B och besöka diverse sevärdheter runtom i Sverige men i år bestämde vi oss för att faktiskt stanna hemma (förutom att vi faktiskt tog en sväng upp till Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld). Men förutom det har det blivit en stanna-hemma-och-bygga-på-altanen-semester. Det har gått utmärkt bra! Förutom att bygga en himla massa på nämnda altan har vi också gjort en del kortare dagsutflykter och med tanke på hur varmt det varit har utflykterna varit tämligen frekventa ner till havet och stranden. Inte för att vi bor precis vid havet men tillräckligt nära (1-2 mil) för att det skall bli mer eller mindre vardagsmat för våra barn.

Annat var det när jag var liten, för när jag var liten bodde jag i mörkaste Småland, långt från böljande hav och vita stränder. Men en gång om året (minns jag det som) åkte vi till Halmstad och Tylösand (?) och dess vita sandstränder. Det mesta av sommarlovet tillbringade vi annars i sommarstugan i Dalarna, så tiden var knapp när vi väl var hemma i Småland och på humant avstånd från havet, stranden och Halmstad. Då gällde det att det var fint väder den där enda dagen då vi skulle åka till Havet. Pappa (Hej pappa!) tittade och lyssnade på alla väderleksrapporter han kom åt för att pricka in den rätta dagen och det rätta vädret att åka till Havet på. Ibland hade vi lite otur och skymtade mörka moln vid horisonten. Då satt vi alla i bilen och funderade på exakt vilket väderstreck dessa mörka moln befann sig i och om vi kanske skulle klara oss trots allt. Vad jag minns blev vädret alltid bra till slut den där enda sommardagen vid Havet, där vi låg mellan sanddynerna och mamma alltid oroade sig för undervattensströmmar och att mina bröder alltid simmade för långt ut och där jag alltid gick utmed strandkanten och samlade snäckor. Snäckor som jag sedan tog hem i en liten påse och sparade i mitt rum, tog fram emellanåt och vände och vred på och mindes dagen då vi alla åkte till Havet. 








Mina barn har också samlat snäckor, musslor och stenar. Nu ligger de och är fina i en fin skål helt opretentiöst. Så småningom, när hösten ruvar runt husknuten, ska vi ta fram dem och pyssla något fint av dem. Åtminstone är det min ambition...  







fredag 8 augusti 2014

Orkidéer

Det är bra med breda fönsterbräden när orkidéerna går bananas och spretar åt alla håll. Inte vet jag hur de gör hos "orkidéuppfödarna" när de tuktar de stackars stänglarna vid en rak pinne. När de har bott hemma hos oss ett tag och blommar om och om igen ser de oftast ut så här. Lite wild and crazy! Men det är faktiskt finare, tycker i alla fall jag :-)














måndag 4 augusti 2014

Ett experiment på fri hand

Här är den! Min allra första uppifrån-och-ner-kofta, fritt improviserat på fri hand efter ett "tänk" från Visa-Lisa som ni kan se här. Inte så tokig om jag får säga det själv. Några småfel har det blivit men inte så det stör. Man lär sig.

Garnet är Drops Bomull-Lin-blandning. Det blev liggandes efter att jag skulle sticka en tröja efter ett Drops-mönster. Jag började sticka efter mönstret och stickade och stickade och stickade... utan att kolla efter så noga. Då, när jag nästan var färdig, upptäckte jag att tröjan på något lustigt sätt blivit alldeles för stor. Antingen hade jag stickat på tok för löst eller stickat på fel storlek eller, eller... ja, inte vet jag. Fel blev det i alla fall, vilket fick mig att drastiskt repa upp alltihopa, lägga undan garnet längst in i ett hörn och låtsas som att det aldrig existerat. Hrumpf!

Men så! Häromveckan började jag googla lite och fann Visa-Lisas "tänk" angående uppifrån-och-ner-tröjor/koftor och tänkte att "vad kan jag förlora". Måste testa! Letade upp garnet igen och satte igång. Detta är resultatet och jag är nog ganska nöjd själv. Så nöjd att jag gett mig i kast med ännu en kofta. Mer om det i ett annat inlägg. Den är ännu på "fifilurarstadiet"! :-) Fortsättning följer!