tisdag 20 maj 2014

Namnsdag!

En tradition jag fått med mig från det jag var barn är att fira namnsdag. Jag har namnsdag mitt i sommaren (på självaste USA's nationaldag 4:e juli, minsann) och vid den tidpunkten var vi alltid i sommarstugan i Dalarna. Där fanns också alla kusiner, både på min mammas och min pappas sida. Elva stycken var vi i blandade åldrar. En fantastisk tillvaro att tillbringa sommarlovet i kan man tycka, om det inte hade varit för att jag var yngst och ingen egentligen ville leka med mig... Trist! Alltid ensam, alltid hänvisad till de vuxnas sällskap eller så fick jag vara med på nåder. Vissa kusiner var trevligare och snällare än andra skall väl tilläggas. Det uppskattades! (Och om någon eventuell kusin råkar gå vilse och hitta in hit vill jag bara påpeka att den delen av min barndom är preskriberad :-) )

Hursomhelst kom kusinerna gärna till mitt namnsdagskalas i alla fall. Min mamma tyckte min namnsdag var en bra anledning till att dra ihop alla kusiner till ett saftkalas. Trevligt initiativ! 

Så avancerade är vi dock inte här. Vi firar i all enkelhet utan gäster och häromdagen var det Stora S som hade namnsdag. 

Grattis!

En fin dukning med fina assietter och fina muggar (och en struken duk kanske, istället för en skrynklig).




Lite blommor!



En köpt glasstårta!



En liten present och voila - ett litet namnsdagsfirande är skapat!



1 kommentar:

  1. Vi firade också alltid namnsdagarna i vår familj. Med tårta faktiskt, vilket nu känns väldigt avancerat, då vi var några stycken. Men i min egen familj glömmer vi för det mesta bort att ens gratulera namnsdagsbarnet... Riktigt dåligt. Förmodligen vet de knappt vad de heter, mina barn, och då har de ändå begåvats med tre namn vardera!

    SvaraRadera