torsdag 9 januari 2014

En liten människa!

I familjen finns en liten människa. Hon fyller fyra år i mars. Den lilla människan vandrar om nätterna. Hon vandrar från sin lilla säng till min stora. En liten varm, len, gosig kropp som söker trygghet om natten. Hon klättrar upp i min säng, kurar ihop sig, suckar lite och somnar bredvid mig. Resten av natten gnyr hon ibland, pratar lite i sömnen, knuffas, tar plats. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tyckte att det somliga nätter var väldigt jobbigt.

I familjen finns också två lite större människor (de är fortfarande små men inte lika små som den lilla människan). En gång i tiden vandrade de också till min säng. Nu har de slutat med det. Under åren har nattvandrarna avlöst varandra. Det är nu en tidsfråga innan nattvandrandet är över, slut för gott. Och jag kommer att sakna det.

Men än finns en nattvandrare kvar. I natt kommer hon att vandra från sin lilla säng till min stora - liten, varm och gosig. Böka runt och ta plats. Älskade lilla människa!

7 kommentarer:

  1. Väldigt fint skrivet! Själv hade jag nog skaffat en extra säng att smyga över i på natten...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Byter jag säng gör hon troligtvis det också... :-)

      Radera
  2. Åh, jag blir alldeles rörd när jag läser ditt inlägg. En så vacker kärleksförklaring till en liten nattlig terrorist". ♡

    SvaraRadera
  3. Det är en härlig närhet, det där nattknuffandet! Tänk att man ibland till och med kan uppskatta en liten fot i ansiktet... <3

    SvaraRadera
  4. Ska försöka tänka mer som du, det var ju mycket visare. Istället för att irritera ihjäl mig på att inte få en blund ska jag se det som en fin stund i kärlekens tecken! Bra Ulla, tack :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för de fina orden! :-)

      Radera