Bloggen har legat i dvala, minst sagt. Jag också skall jag erkänna och jag kan inte lova att jag orkar väcka den till liv igen i rödaste rappet men kanske, kanske kan den sakta krypa upp ur det hål den trillat ner i, vilket innebär att det skulle, eventuellt kunna bli ett och annat inlägg - då och då. Ni märker att jag garderar mig med både hängslen och livrem, för jag vet inte alls när min hastigt uppoppade energi tar slut igen (om den nu gör det).
Energin har varit verkligen varit rekordlåg och jag är fortfarande sjukskriven. Men skam den som ger sig. Jag har börjat arbetsträna och känner att jag med långsamma små steg börjar närma mig kanten av det djupa hålet. Om jag står på tå kan jag nu se över den. Heja mig!!! Ni som följer mig på Instagram vet ju att det har stickats och virkats en hel del under den här tiden och tack och lov för det. Vad hade jag gjort om jag inte haft denna meditativa, kreativa och skapande syssla att pyssla med?
Hursomhelst kommer här några bilder på vad som faktiskt gav mig lite inspiration och energi till att fotografera och att också skriva några rader (och ska jag vara helt ärlig så var det den gode äkta mannens förtjänst):
Tadaaaa!!!
Nu blir det färgglatt påskliljebilds-spam!
Den äkta mannen mumlade något om att "Jag... öhh... går ut en stund. Jag är strax tillbaka!" Efter tjugo minuter kom han in med en hel bukett egenhändigt plockade påskliljor. Nej, han har inte snott dem hos grannen... De växer lustigt nog i vår egen hage/äng. Hur de har hamnat där har vi ingen aning om. Spännande!
Lyktorna hittade jag på Tiger för 30:- st. Vilket fynd! Eller hur! Kan det bli snyggare? Till sommaren ska de stå på bordet på vår altan.
Jag tror (men bara tror, jag är inte riktigt säker) att den skrynkliga duken (som jag borde ha strukit innan jag tog bilden...) är broderad av min farmor. Jag minns att hon alltid satt med ett hålbroderi i händerna om hon inte stickade vantar och strumpor eller spelade patients (min farmor och jag satt alltid mitt emot varandra och spelade kort, var och en sin egen patients...). Den är väldigt fin och jag är väldigt glad att jag har den.
Tack "gode make" för att du fick frugans ljuvliga blogg, som fågeln Fenix, att resa sig upp ur askan. Som alltid bra läsning och underbara bilder!
SvaraRaderaÅhh, men tack för fina ord!!! Jag hoppas att det blir lite fler blogginlägg framöver. Lite oftare än med tre månaders mellanrum i alla fall :-D
RaderaMen så duktigt av er båda! Och SÅ fina bilder! Väldigt fina färger, de andas vår och glädje : ) Snart flyger DU som fågeln Fenix : D
SvaraRaderaTror du Gunilla?! Nå, jag hoppas det - en dag så :-D Tack för dina fina ord! Ett och annat inlägg hoppas jag kunna prestera framöver. Heja mig! :-)
SvaraRadera