tisdag 5 maj 2015

Violer och att bara våga vara!

I höstas när jag blev sjukskriven hade jag ambitionen att nu, nu minsann skulle jag gå ut på långa promenader, jag skulle börja med yoga, jag skulle bli så där revolutionerade frisk och hurtig, för det har man ju hört att det finns inget bättre än motion, frisk luft och yoga mot allehanda psykiska (och fysiska) problem och besvär. "Ryck upp dig", typ...

Det dröjde inte länge innan jag förstod att jag faktiskt inte hade kraft till allt detta och jag fick bara prestationsångest. Jag gick runt och hittade på massor av "viktiga" saker att göra innan jag skulle ta tag i den där yogan, jag måste nog hänga lite tvätt innan jag tar den där promenaden, jag ska bara... Till slut tog mitt kloka jag över och jag släppte ambitionerna och började lyssnade på mig själv, släppte motions-frisk-luft-yoga-kraven jag satt upp för mig själv och började att bara vara. Bara vara i soffan, bara vara hemma, bara vara i mitt skapande i form av virkning och stickning. Och det var bra, det var gott så.

Hela hösten gick och hela vintern gick och jag fortsatte att bara vara. Men så småningom började ljuset komma åter och en liten gnista tändes inombords. Den var liten och väldigt svag men jag gav mig den på att ändå fånga den och har sedan försiktigt, försiktigt låtit den växa långsamt, långsamt. Till slut fick jag lite energi till att börja med yoga igen, jag orkade meditera så smått och kom ut på en och annan promenad. Gnistan har växt och växt och nu är det inte längre en stor tröskel att kliva över innan jag tar mig ut på en promenad. Jag är förbannat glad (om jag får uttrycka mig så) att jag var klok nog att lyssna på mig själv och min kropp och inte hetsade iväg. 




Och titta här vad man kan hitta och glädjas åt om man är uppmärksam på sina små promenader.
De allra sötaste små violer som växte i kanten på bonden Bertils rapsåker.











De fick bo i den här alldeles förtjusande lilla vasen.


När jag kom hem visade det sig att även lilla H hade varit ute och plockat lite blommor. Bellis och maskrosor. Söta lilla unge! 






3 kommentarer:

  1. Svar
    1. Ööh... Vad är det som inte funkar, kära du?

      Radera
  2. Mina kommentarer kom liksom aldrig fram. Men det var väl inget viktigt, som vanligt ; )

    SvaraRadera