fredag 10 juli 2015

Knyppling på schemat!

Här händer det grejor, minsann. Knyppeldynan jag en gång för längesedan lånade (och sedemera kanske fått...?) av min goda svärmor, har kommit ner från vinden. Jag har länge tänkt ta tag i det där med knypplingen för det var verkligen något jag tyckte var så roligt i skolan på syslöjden. När vi för många år sedan i husrenoveringstider, bodde en period hos svärmor, visade det sig att hon hade en knyppeldyna med tillhörande mönster och en bok med beskrivning. Tyvärr var det bara ett enda mönster som var någorlunda lätt och en förståelig beskrivning till. Sedan var det stopp. Längre kom jag inte på egen hand och det blev aldrig av att gå någon kurs. 

Så småningom var vårt hus beboeligt (efter en massa renovering) och när vi väl flyttade in till vårt eget hus, flyttade knyppeldynan med, stoppades undan på vinden och blev liggandes i bortåt en femton år eller så. Tills nu! Av en händelse trillade jag över en bok på Adlibris (eller Bokus eller var det nu var) om knyppling som skulle innehålla flera mönster och vägledningar än vad den förra boken gjorde. Under tiden posten gjorde sitt jobb och skickade boken till mig i snigelfart, tog jag ner nämnda knyppeldyna från vinden och möttes av det här...

Trassel, trassel! Jippi! Där hade jag lite att bita i. Ja, som ni nog förstår gick det inte så bra. Sax är bra att ha vid dylika tillfällen!



Nästa problem uppstod när Ruffs demonstrerade sin äganderätt. 


Men sedan så... Jag hade inget riktigt knyppelgarn hemma så jag improviserade lite och tog ett tunt virkgarn jag hade hemma (typ sytråd...). Fungerar ganska bra i övningssyfte i alla fall. Sedan dök boken upp i brevlådan och jag hittade flera spetsar jag faktiskt kunde lära mig att behärska, bl. a. den på bilden. Oturligt nog hade jag ingen mönsterremsa (det där bruna "bandet" som sitter runt mojängen... nej, jag kan inte alla knypplingstermer än. Det går så bra att knyppla ändå.) men eftersom det ändå bara var två rader med nålar parallellt, tog jag helt sonika mönsterremsan för ett helt annat mönster och uteslöt en himla massa nålar. Resultatet är väl ändå hyfsat med tanke på att jag använt både fel garn och fel mönster. Men kul är det, vill jag lova!

Spetsen som syns här (ihoprullad) är den jag knypplade hos svärmor för så många år sedan.



Och kolla här! Jag vet inte riktigt vad som hände men jag råkade, av en händelse, gå in på Tradera... Det är faktiskt sant att jag råkade. Jag har inte budat på Tradera på flera år. Nåväl, nu hamnade jag där och hittade den här fantastiska knyppeldynan med flera tillhörande mönster (en del helt oanvända) som fanns beskrivna i min nya knyppelbok. Jag lade ett bud på vinst och förlust de sista 40 minuterna av auktionen och vann. Jomenvisst! Tur som en tokig för många hade budat före mig. Så nu har jag två knyppeldynor och provar mig fram mellan mönster och tråd. Vansinnigt roligt! I morgon ska jag beställa knyppeltråd (eller knyppelgarn... vad heter det egentligen?)

De vackra rosorna kom den äkta maken in med efter att vår robotgräsklippare (ja, det är ta mig f...n den bästa lyx vi någonsin unnat oss till vår jättegräsmatta) fastnat under honungsrosen Rosa Helenae.
"Jag var tvungen att beskära lite..." Nå, det blev ju en himla fin bukett och den doftar ljuvligt.



Känns väldigt romantiskt på något vis. Visst är det vackert, åsynen av ett pågående arbete på en knyppeldyna!





1 kommentar:

  1. Underbart! Jag har haft en del knypplingsmönster som mamma lånade av hemslöjden (och visst aldrig lämnade tillbaka...). Men var är de nu? Om jag hittar dem ska du få dem! Jag kommer aldrig att bli en knypplerska, fast jag har väldigt fina vykort på en knyppeldyna.

    SvaraRadera