lördag 19 september 2015

Växtfärgad sjal!

Vi var på en vikingamarknad i somras. Där hittade dottern S och jag finfina garner. Bl.a. ett nystan lacegarn, växtfärgat med enris och björklöv (precis sådan där växtfärgning som jag så gärna skulle vilja lära mig, ni vet). Kunde inte motstå... Garnet var jättefint och jag gillar verkligen färgen men det var svårstickat så in i norden. Det var verkligen ett ullgarn som heter duga med allt ullfett kvar (verkade det som) vilket gjorde det klistrigt och fettigt och det fastnade i fingrarna när man stickade (van och bortskämd som man är med industritillverkade garner som glider lätt mellan fingrarna). Jag märkte dock att jag vande mig ganska snart och efter ett tag gick det riktigt bra. 

Mönstret är ett Dropsmönster (161-12) men jag var tvungen att göra en annan avslutning eftersom jag starkt misstänkte att garnet inte skulle räcka. Lite av en thriller då detta var det enda garnnystanet som fanns... Ska det räcka, ska det räcka?  Jag hade en meter garn tillgodo när sjalen var avmaskad. Pjuh! Tur som en tokig! 




Jag blev lite orolig i början för det här ser ju inte så mycket ut för världen. 


Men det tog sig ganska snart!


...och den växte...


...växte...



...och växte.
























Till slut blev den klar som ni ser. Blockad och färdig att använda.
Och färger är ju alltid svårt att återge när man fotar vid olika tillfällen. Det närmaste man kommer är bilden tagen på det grå altangolvet. Ganska mustigt senapsgul. Snyggt!

Man skulle kunna ha den som gardin också.

Hej hösten!




1 kommentar: