söndag 24 juli 2016

Dags att förnya!

Jag tror bestämt att det är dags att förnya utbudet på gröna växter i det här husets fönster. Den gröna fägringen (eller bristen därpå) i fönstren är minst sagt bedrövlig. 

En gång i tiden samlade jag faktiskt på porslinsblommor. Nej, inte gjorda av porslin utan den på latin kallade Hoyan. Först ut var klassiska Hoya carnosa. Den var ju så vacker och doftade så gott att jag bara ville ha fler och fler olika sorter. Olika blad och olika sorters blommor. Jag tror att jag samlade på mig ett fyrtio-tal eller så faktiskt. Sedan kom det barn i den här familjen och plötsligt blev det inte längre samma tid till att gå och pyssla, vattna och plantera om dessa små rara växter. För att inte tala om hur de skräpade ner när blomningen var över och alla dessa små blommor föll av. Vem har tid att gå och plocka upp dem, liksom? Eller för den delen torka bort all kladdig nektar som droppade ner på fönsterbrädan. Alltså rationaliserade jag bort alla porslinsblommor och ersatte dem med orkidèer. Så praktiskt! De bara står där och blommar i all evighet. Vattnar gör man när man kommer ihåg och när de blommat över ställer man undan dem i ett mindre iögonfallande hörn där de får stå tills de blommar om igen. För det gör de även om det tar lite tid. Planterat om dem har jag inte heller gjort på sisådär en sex sju år eller så. De blommar och frodas så fint ändå. 

Men nu, nu börjar de faktiskt se lite klena och hängiga ut. De sjunger på sista versen så att säga. Och jag har två saker att välja på: antingen anstränger jag mig och pysslar lite med dem, d.v.s. planterar om dem och klipper bort lite gammalt visset krafs och ger dem lite vatten - ger dem kärlek helt enkelt. Eller så köper jag helt enkelt nya... Det lutar åt det senare - de blommar ju ändå i flera år utan nämnvärd tillsyn.



Så här ser det ut i fönstret just nu. Orkidén är väl en av dem som fortfarande är frodig och fin men kolla in pelargonen. Grön och stor - men utan en enda blomknopp. Hur kan man misslyckas med pelargoner liksom? Obegripligt men jag har provat med pelargoner många gånger och de vill bara inte trivas i detta huset. Det är bara att inse att den ljuva lantliga känslan av Selmas Mårbacka inte går att återskapa på Mossen. Så orkidéer får det bli! Basta!








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar