Ett loppat soffbord!

Japp, vi har gjort det igen. Varit på loppis alltså. Ni måste ju tro att vi är galna men efter många års uppdämt behov av att i lugn och ro (nåja, nu var lilla H med så...) åka på loppis är det plötsligt möjligt. De stora barnen är gärna hemma en stund ensamma och den lilla loppan är så pass stor att det ändå är görbart att åka på loppis utan alltför mycket ångest.

Vi har länge varit på jakt efter ett nytt soffbord och kan man tänka - häromdagen hittade vi det efter ett års (eller så) letande. På vinst och förlust åkte vi till vår favoritloppis där vi också hittade våra köksstolar och det (vid det här laget) omtalade bordet i vardagsrummet. :-) Plötsligt (som det ofta brukar vara) stod soffbordet bara där och liksom skrek efter oss. Hur fint som helst med klaffar och lådor och tassar och allt. För att inte tala om priset: endast 150 riksdaler!!! DET får man väl ändå kalla ett riktigt loppisfynd!?

Kolla bara så fiiint det är! 

Åsså från den här vinkeln!

Och man kan ställa saker på det. Tänk, man kan ställa fina saker på det. Inte bara lägga ifrån sig fjärrkontroller, kataloger, mobiltelefoner, gammal disk, papperslappar, gummiband och you name it. Sån't skit kan man numera lägga i bordets två lådor (nåja, kanske inte disken då men...). Yes!!!

Och titta så fina saker sen. En gammal knypplad spets (som jag för övrigt loppat hem en gång för länge, länge sedan) och en söt liten rosenask att ha lite nipper i.

Man kan lägga en duk på bordet! En duk som jag för övrigt har ritat mönstret till och själv broderat (också för jättelängesedan).

Och har ni sett fötterna tassarna! Små lejontassar med hjul under. Ni får förstå att vi är nöjda!

Och att bordet är godkänt förstår man när lillråttan genast sätter sig för att rita vid det. 

Men  riktigt godkänt är det ju såklart inte förrän katterna (Ruffs i alla fall) lägger sig på det. 

Passar ju som hand i handske, eller vad säger du katten?!

(Men skåda... vad ser jag? Smutsig disk. På mitt nya bord...)