Glädje!

Häromdagen fick lilla H ett gäng strumpor. Glada färger och glad H. Overkligt glad faktiskt! Jippiiii! Nya strumpoooor! Hopp och skutt och kullerbytta (nåja, kanske inte det sista men ändå)!

Då undrar jag: När försvinner glädjen över det lilla? Är det när man blir så stor att inget känns nytt och överraskande längre? Eller när mamman i familjen (ähum...) köpt för mycket grejor till sina barn så att de trissar upp förväntningarna?  Eller kan man helt enkelt försöka behålla förmågan att glädjas åt det lilla även som vuxen? Jag hoppas och tror trots allt på det sista. När det i perioder har varit tufft i mitt liv och jobbiga saker lagts på hög, har jag ändå försökt plocka russinen ur kakan - försökt att glädjas åt det lilla, precis som lilla H. Ibland tycker jag att jag lyckats ganska bra. Jippiii! Nya strumpoooor!