Ut i cyberrymden!

Jag minns mina allra första stapplande steg ut i cyberrymden för många år sedan. Jag är verkligen inte den som är först med saker och ting. Seg i starten vill jag lova, så jag skaffade (efter mycket om och men) Facebook först 2007. Då hade ju folk runtomkring varit med i flera år, gud bevars. Efter att jag skaffade det där facebook-kontot tog det mig ytterligare två år innan jag ens brydde mig om att använda mig av det. Sedan kom jag igång lite smått. Det trillade in lite vänförfrågningar och jag fick några "gilla" och några kommentarer. Idag, flera år senare har jag fortfarande förhållandevis få Facebookvänner och speciellt många "gilla" eller kommentarer får jag inte heller (om man nu skall jämföra sig med "alla andra" och det ska man ju inte...). Gott så! Visst hade det varit roligt om jag hade fått mer uppmärksamhet och för en stund fått känna mig lite populär, inbillar jag mig. Men då blir det också lätt att gripas av hybris, inbillar jag mig. Jakten på "gilla" och kommentarer kan lätt ta överhand, inbillar jag mig Jag är nog bra och omtyckt som jag är ändå, inbillar jag mig. Livet handlar ju om så mycket mer än så :-).

Så gick det ytterligare några år. Mitt nästa steg ut i cyberrymden tog jag så sent som i vintras, då jag började blogga - flera år efter alla andra, så klart. Ja, vad ska man säga. Den här bloggen har inte speciellt många läsare och vissa dagar är sidvisningarna ebarmeligt få. Jag är glad om siffran visar på 10 eller fler. Ofta är det bara tre-fyra. Ja, det är den krassa sanningen. Men jag tycker det är kul att skriva, kul att ta bilder, kul att visa upp vad jag åstadkommit. Och ni som ändå hittat hit är så hjärtligt välkomna. Det är lätt att bli präktig och påstå att jag "bara skriver för min egen skull". Att jag inte skulle bry mig om hur många som läser. Men det är ljug och lögn och stämmer inte alls. Om jag hade skrivit för min egen skull hade jag skrivit en sluten dagbok, bara ämnad för mig själv att läsa. Men jag skriver ju faktiskt en öppen blogg - för att jag vill att någon skall läsa. Det är kul att skriva och det är ännu roligare om någon dessutom har behållning av det så tack alla ni som ändå tittar in här då och då och ibland. Det gör mig glad! Jätteglad! Bättre människa än så är jag inte.

Och nu kära vänner, hör och häpna, har jag tagit ytterligare ett stapplande osäkert steg ut i cyberrymden - jag har skaffat mig ett Instagram-konto. Är det inte fantastiskt och helt tokigt! Väl där inne förstår jag ju att jag är sist igen. Folk har instagrammat i flera år redan. Haha! Nåja, nu är det min tur i alla fall och det är ju roligt. Roligt så det förslår. Så om någon av er har ett Instagram-konto och vill titta in där också, så heter jag rikaulricha. Varmt välkomna till mitt Instagram! :-)

Lilla H har plockat blommor med så små skaft att de inte gick att sätta dem i vas. Men vad gör det när man kan lägga dem i en vacker skål :-)